Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir hon genast stött och bragt ur sitt vanligen goda och jämna lynne, ty hon anser det naturligtvis som en pik mot sitt enda öga. Ändrar sig matmodern till en annan gång och yttrar: »Kära Anna, ha ögat på vällingen», så tar hon det också som en pik och kan vara fnurrig hela dagen. Annars är hon den frommaste varelse i världen, och vad hennes ansikte i övrigt beträffar, är det ganska välbildat och uttrycksfullt och visst ej obehagligt att skåda för den som icke är så nogräknad på ett öga mer eller mindre.
Men till historien! Anna som tänkte på framtiden och — vilket ingen må förtänka henne — längtade att utbyta sin beroende otacksamma ställning mot en självständigare och tacksammare, fattade tycke för en smedsgesäll, vilken arbetade i grannskapet och hette Grundström. Denne var just icke en av de ordentligaste och pålitligaste i sitt slag, men bättre något än intet tänkte förmodligen Anna. Kanske föreställde hon sig också att hon, väl en gång gift, lätt skulle kunna skapa om honom. Det finns knappast någon kvinna som icke tror sig kunna göra det, fast erfarenheten visat, att hon ofta fått betala denna menlösa tro med hela sitt livs lycka. Grundström var icke mera ung, och man smider icke så lätt om järnet, när det kallnat.
Emellertid gick Grundström och gällde för Annas fästman och en söndagseftermiddag följdes de åt till Djurgården, hon hållande sin kavaljer troget under armen och han bärande lika troget i den andra handen ett litet matknyte, som fästmön visligen tagit med sig. De styrde kosan utefter Djurgårdskanalen till Lilla sjötullen, därifrån de veko av till vänster och slogo sig slutligen ned i närheten av kruthuset icke långt från stranden. Där bullade Anna upp det lilla knytets innehåll, och hon hade det nöjet att se sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
