Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästman kasta sig över anrättningen med en frisk arbetares hela aptit. Men Anna tyckte att även den poetiska delen av nöjet icke borde åsidosättas, och hon ville begagna sig av det lyckliga tillfället för att få Grundström till en bestämdare förklaring eller ett formligt frieri. Hon hade kommit underfund med att hennes utvalde var som allra hjärtligast när han åt och drack, men däremot alltför tystlåten före måltiden och efteråt alldeles för mycket sömnig och gäspande. Kärleken liksom aptiten kommer medan man spisar, tänkte den beskedliga Anna.
»Ack, Grundström», började hon därför, »vad det är ljuvt för själ och kropp att andas i det gröna!»
»Ja visst, ja visst, min allrasötaste lilla ros!» svarade Grundström, mumsande ivrigt på ett större stycke metwurst.
»Denna vackra strand! Detta härliga vatten...»
»Detta ypperliga brännvin, var har du fått det, min lilla nyckelpiga?»
»Och att höra fåglarna sjunga med änglatungor ...»
»Du steker strömming som en ängel, min lilla bruna böna!»
»Kors, så’na liknelser du kommer med, kära Grundström!» anmärkte fästmön med skäl, och det är till att märka, att ju närmare det led mot slutet av måltiden, desto tarvligare blev blomsterspråket å Grundströms sida.
»Men tänk, min Grundström», började ånyo Anna, »tänk om kruthuset sprang i luften... det vore rysligt, men vi finge ändå följas åt, följas till himlen och...»
»Varför störa måltiden med så ruskiga betraktelser», avbröt Grundström, »varför göra mig lessen?»
»Men tycker du inte som jag, dyre Grundström,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
