- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
116

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tårar och Mälarvatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det är ibland som det kan med föräldrars hjärtan,
men merendels är deras syn god. Snart upptäcka de,
till sin stora fasa, sin dotters böjelse för den unge
magistern. Om det ändå varit för en gradpasserare
vid gardet! Än lagerkransen då? Bah, det är också
en av nya tidens vanarter att med segerns symbol pryda
en människa som kanske icke dödat ens en fluga.
Dotterns böner och tårar anses för idel barnsligheter.
Barnsligheter borde aldrig finnas, allra minst hos barn.

Informatorn får tillsägelse att packa in och resa,
sedan man likväl förut haft den artigheten att beställa
hästar för honom hela vägen. Men det älskande
adertonåriga hjärtat följer med, och vad som stannar kvar
i hemmet är blott en blek, avtynande varelse. Man
reser till Stockholm för att förströ henne. Man väntar
mycket av Cirkus Renz. Men Cirkus Renz hjälper
icke. Man visar henne sändebuden både från Italien
och Tunis. Hjälper ej. Man utbreder för henne de
täckaste amazonhattar med fjädrar från hela fågelriket;
man uppradar kring henne krinoliner, rymliga
som luftballonger. Men det är som att köra huvudet i
väggen. Ett älskande hjärta är oböjligare än
diamant.

En afton hoppar en ung, bättre klädd flicka i sjön
vid Röda bodarne. En timmerman, som händelsevis
befinner sig i närheten, kastar sig efter och lyckas få
upp henne. Med möda återgiven åt livet, föres hon
hem, och tänk vilken uppståndelse där! Men den unga
flickan synes icke det ringaste förskräckt av sin
flyktiga bekantskap med döden; man läser i hennes mulna
blick de ibland rätt olycksbådande orden: »bättre
lycka nästa gång». Man ser sig tvungen att
parlamentera, man börjar ingiva henne hopp, hoppets
rosor spira ögonblickligen fram på den dödsbleka
kinden. Men om buketten icke skall vissna, måste den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free