Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bara några ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BARA NÅGRA ORD
Ord äro små ting, men som ofta slå hårt nog. I
allmänhet slösar man så med dem att man alldeles glömmer
deras dolda makt. I rätt tid uttalade, falla de
som solsken, dagg och det befruktande regnet; i otid
bliva de som frosten, haglet och den förödande stormen.
Många tala som de känna och tänka, utan att
beräkna verkan därav, och ändå bli de förvånade om
någon finner sig sårad, förolämpad.
Det var morgon. Frun i huset befann sig i ett
nervretligt tillstånd. Hon tyckte att allt gick illa, att
barnen voro kinkigare än vanligt, köksan långsam och
snäsig samt herrn i huset otålig, emedan något fattades
i garderoben.
»Klockan redan nio och frukosten inte färdig än!»
brummade han under det han klädde sig.
»Om några minuter, min vän», svarade hon, som
redan flera gånger varit i köket för att se efter en
favoriträtt som hon ville glädja sin man med; »veden
har varit så rysligt sur i dag.»
»Veden sur!» upprepade mannen; »är det inte det
ena, så är det det andra... Jag börjar bli trött på
den här ordningen.»
Hustrun böjde sig över ett av barnen, som hon klädde
för att dölja uttrycket i sitt ansikte; men man hade
kunnat se, hur smärtan pulserade över hennes tinningar.
Herrn gick av och an på golvet med häftiga steg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0123.html
