- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
147

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Lohm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

makt, då den inträdande betjänten anmälde, att någon
i tamburen genast ville tala med »nådig generalen».

»Man får vänta till jag spisat», svarade generalen.

Betjänten gick, men återkom snart med blekt ansikte
och berättade, att man icke ville vänta tills »nådig
generalens» spisat samt att det stod vakt utanför
huset, det s. k. Pechlinska huset på Blasieholmen.

»Jag reser mig icke från bordet förrän jag slutat
min middag», förklarade Pechlin, visserligen med
blekare ansiktsskiftning, men med stadig röst.

Men i detsamma visade sig i matsalen en
gardesofficer med blottad värja. Då reste sig generalen,
yttrade ej ett ord, men tryckte händerna på sina av
ängslan förstummade släktingar, kysste sin tolvåriga
systerdotter på mun och följde officeren såsom fånge,
skäligen misstänkt för delaktighet i Gustaf III:s mord.

Såsom minne av sin beskedlige morbror, den hon
sedan aldrig återsåg, förvarade fröken Lohm en liten
tavla av silke, vilken, sydd av hennes mor, hängt i
morbror Pechlins förmak.

Man tillbjöd gumman husrum över natten, och rörd
ända till tårar, antog hon tillbudet, dock med förbehåll
att få betala när hon kunde. Men som hennes
hundar voro ostyriga, lade hon sig ej, utan satt hela
natten på en stol med ett vaksamt öga på sina
älsklingar, dem hon titt och ofta läxade upp.

»Att lilla Fina, som är ung och obetänksam, inte
vet hur hon skall skicka sig på främmande ställe, det
undrar jag mindre på. Men att Bella, som är äldre och
förståndigare, skall bära sig åt så där ... tyst Bella,
ligg stilla, Bella! Annars får Bella inte se Gustaf
Vasa och inte heller Kalifen i Bagdad!»

Följande dag lyckades man få en egen bostad åt
den stackars gumman och dit man lät flytta hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free