Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har jorden kärlek — o, så var det detta!
Af blygd han dragit öfver sig en skur,
Men ingen fläck vid denna känsla lådde,
Det sista af hans ädlare natur,
Deröfver brottet ingenting förmådde.
Han stannade en stund till dess hans män
Krökt nedom första sluttningen igen.
»Ett sällsamt bud! Jag pröfvat mången fara —
Och skulle nu den här den sista vara?
Det liksom anar mig; men hur det går,
Inför mitt folk jag icke svigta får.
Så öfverdåd det är att gå till mötes,
Så låge vi kanhända förr på bår
Om här vi stannade och inneslötes.
Vill lyckan följa företaget åt,
Så blir det sterbhus af det här, och gråt.
Ha! låt dem sofva och i drömmen svärma!
De ingen morgon vaknat troligtvis
Vid härligare sken (blås upp, du bris!)
Än denna natt vid brasan, som skall värma
Farvattnets slöa säkerhets-polis.
Nu till Medora! — Tungt mitt hjerta kännes,
Men må det vara fjäderlätt i hennes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
