Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fullt upp med skatter har du och kan sätta
Ditt hufvud under månget tak som detta.
Ej som jag sjelfför faran fruktan bär,
Jag darrar blott när jag ej har dig bär,
Jag räds för hans skull som så föga aktar
På kärleken, men blott till striden traktar.
Hur kan det hjertat, med sin ömhet, hur
Så kämpa mot sin ädlare natur?»
»Hur? frågar du. Det länge sargadt lemnats;
Som mask förtrampadt, det som huggorm hämnats,
Nu intet — utom dig — på jord det har
Och knappt en skymt af nåd deroppe qvar.
Den kärlek jag för dig i hjertat gömmer
Ar hopväxt med det menskohat du dömmer,
Jag måste sluta älska dig, förrän
Jag menniskorna älska kan igen.
Var trygg; ty h*ad jag hittills fått erfara
Skall nog allt framgent mig åt dig bevara;
Och nu — bemanna dig — jag måste bort
I qväll — men vår skilsmessa skall bli kort.»
»Du måste bort! — Var det ej det jag anat!
Så löser sig den drömbild som jag danat!
I qväll? Det är ej möjligt. Kom ihåg
Att barken nyss har ankrat, som du såg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
