Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betrakta mig! du bar mig undan bränder
Och undan dina vilda sällars händer.
Nu kommer jag — vet knappast hur — men vill
Ej se dig dö, om räddning än står till.»
»I så fall är ditt öga, hulda qvinna,
Det enda, som ej lär af glädje brinna;
Men de ha makten — göre de sin pligt!
Jag blir ändå, se’n jag min dom fått höra,
Dem eller dig förbunden, som får göra
För ett så vackert altare min bigt.»
Det händer sjelfva tröstlösheten skämtar,
Ett skämt, hvaraf hon ingen lindring hemtar,
Ty smärtan sjelf bedrar sig aldrig på
Det löjets bitterhet — men ler ändå:
Så hafva ädla läppar infall bringat,
Som ända från en stupstock återklingat,
En lustighet, som, hvem hon tveksam gör,
Dock ej förvillar vittnet innanför.
På samma sätt det glänste till hos denne
Och plötsligt liksom klarnade hans änne,
Det lät på rösten som han än en gång
Sökt vara glad — fast det var snarlikt tvång,
Ty af sitt tankelif han föga bergat
Som ej af hat och svårmod blifvit färgadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
