- Project Runeberg -  Corsaren /
91

(1868) [MARC] Author: Georg Lord Byron Translator: C. V. A. Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Anmärkningar.



»Corsaren» påbörjades af Byron den 18 December 1813
och fullbordades den 31 i samma månad, medan författaren
uppehöll sig i England. Redan på första dagen sedan
arbetet utkommit i bokhandeln såldes icke mindre än 10,000
ex., en afsättning, som icke engång kom the
Waverley-Novels
till del. — Tillägg af öfvers:n.

Tiden för de i denna dikt skildrade tilldragelser synes
kanske för knappt tillmätt, — yttrar författaren. Man kan
likväl från fastlandet efter några få timmars segling nppnå
stommen af de Aegeiska öarna, och läsaren torde benäget
föreställa sig en vind sådan jag ofta funnit den.

Men den, som närmare ser efter, kan
Få syn på mycket långt ifrån alldagligt (s. 14).


I Conrads drag vilja de, som sett lord Byron,
iakttaga en viss likhet med denne sjelf; och det asketiska
lefnadssätt, som den ädle skalden förde, har man likaledes
en målning af uti den föregående teckningen af Conrad.
Hvar har man att söka grunden till denna besynnerliga
egendomlighet hos en så talentfull och i skildringen af de
mörka intryck på det menskliga sinnelaget, som förbrytelser
och samvetsagg lemna efter sig, så snillrik författare, att
så ofta förläna de fribytare och corsarer, som han
skizzerade, drag af sig sjelf, med en pensel lika väldig som
Salvators? Mer än ett svar torde kunna gifvas på denna
fråga; och vi gifva oss icke ut för att kunna afgöra, hvilket
af dessa bäst uttrycker det verkliga förhållandet. Det kan,
såsom hos Hamlet, hafva sin grund i ett temperament, som
af ingrodd och organisk melancholi ledes till att identifiera
sin egen personlighet med tilldragelser af det djupa och
slående interesse, som åtföljer ett ondt samvetes kamp med
stolthetens halsstarriga energi, och som finner ett nöje i
att blifva ställdt i gemenskap med anade situationer af
missgerning eller fara, liksom det finnes menniskor, hvilka
instinktmessigt tycka om att gå på den svindlande kanten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blcorsaren/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free