- Project Runeberg -  Blekingskt folklif och öfvertro /
6

(1910) [MARC] Author: Karl Nilsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marje-Halte-Svens måg redogör för huru »Gamla Abeteket» tillkommit.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

hade di folk te’ o köpa opp helaste sin välfär’ på
obe-teket, utan att dä’ bota[d]te för så mö[ek]et som den
ynkejiaste rot-bjena1). Men si, hon, si! Ja-a dä måtte
va’ frå’a om aldri’ den knifvelsen2) — som ni nock ska’
få höra — så, så snart hon fick hån[d]om ’at, så,
anammingor! försvann dä’ som en ville ta[g]et en nypa
koke-m[j]öl o’ släft i väfd]ert. Nu va’ dä’ ju heller
inte så besynnerlet mä’ ’at, när en få höra hur dä’
hängde ihop. Si, dä’ ä’ på så vis mä’ dä\ så om dä’
habba3) sej, att en männeska innan hon »gått o’ läst»,
dä’ vill säja »mä’an hon ä’ en vanveting», råka’ ut för
den turliheten o’ få »skilja orm o’ groda åt», utan att
nå’en å’ dom bier skavanka[d]ter, så kan en så’n
män-nes-ka bota hva’ slags odålfhet som hälst ,bara mä’
o’ ge den sjuke in en liten droppe å’ sin egen bio’. —
Så va’ dä’ just, hva’ som anbelanga mä’ svärmor min,
o’ ja’ vet många gånga’, när hon kunne stå o’ va’
vånnrås4) om hva’ dä’ va’ för sjuka di dro[g]s mä’,
ella’ när nå’t hängde i för envetet5); så sa’e hon: »Ja-a,
så ska’ en nock veta rå[d]för dä7» — Så hon fram
mä’ kraf va-nålen o’ tjota[d]te6) te’ ett litet stick, bara
på själfva tumännen på sej o’ kryste ut en liten
blo’-droppe, som hon se’n lät den sjuke sotta7) i sej; o’ så
sannt ja’ tala or[d]et, ätte’ dä’ betet8) försvann dä ön-[d]a i da[g]åtal. Men, si, konsti’t nock, dä’ va’ dä’
sista hon to[g]te\ o’ hur dä’ kunne komma sej, dä
fick ja’ aldri’ u[r]’na. Elles så den lilla insnidiheten9)
ja’ själf o’ min käring, Botel, har i så’nadära
fundamentet0), dä’ har ja’ svärmor min o’ tacka för —
välsigne ’na för ’et än i da’, där hon ligger! — Ja-a,

*) Blemma, fylld med var. 2) Åkomman. 3) Hampa sig.
A) Villrådig. 5) Envist. 6) Påta, lindrigt sticka in. 7) Suga.
*) Rycket, tiden. 9) Klyftighet, insikt i. 10) Fyndigheter,
klyftigheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blekingst/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free