Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O nej! han hade jordat i sin själ
Dess ursprung och dess tillväxt äfvenväl,
Dit kunde hvardagsögon aldrig hinna
Och språket var för matt att uttryck finna.
Hans väsens gåta kunde uppslag bli
Till hat och kärlek, skräck och sympathi,
Och verlden, som med skilda tungor dömde,
Hans namn med lof och tadel ej förglömde.
Hans tystnad väcker andras talförhet,
Det gissas, undras, der man intet vet:
Hvem var den der, som ingen nalkas finge,
Som blott till börden känd ibland dem ginge?
En menskohatare? Man har ändock
Sett honom glad ibland de glada ock,
Om än hans löje, då man närmre skrede,
Förtunnades och sig i hån förvrede;
Det lekte kring hans mun, men ingen såg
Att skalken någonsin i ögat låg;
Dock kunde blicken af en vekhet lysa
Som om han någon känsla skulle hysa,
Men om det märktes, gick hans stolthet strax
Till doms för det han var ett sådant vax,
Föraktande att vinna ens så vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
