Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var folket ej så uppskrämdt som det varit,
Och blott betjeningen, af vantro fuli,
Var rädd, men mer för hans, än egen skull;
Ty nu var han beklagansvärd allenast,
Han, som vardt misstänkt för det värsta genast;
Hans grubbel var nu blott en sjukdomsart,
Som under ensamheten tagit fart;
Och fast hans eremit-lif för den orten
Gjort skumt i salen, var det ljust i porten,
Dit den betryckte ej förgäfves kom,
Ty honom ensam drog han omsorg om;
Högdragen mot de mäktiga och höga,
Såg han gemene man med vänligt öga,
Och var han sluten, fanns der dock ett bord 1
För nödens barn, och aldrig hårda ord.
För skärpta ögon syntes också redan
Han likasom ett anhang få; och sedan
Sir Ezzelin försvann, var han i färd
Som oftast med att spela gifmild värd;
Måhända att han menade sig vara
För Othos skull förhatad och i fara;
Hvad han nu afsåg, fick han mera makt
Med folket, än dit herrarna det bragt;
Var det beräkning, så låg den i dagen,
Men massan kände sig till honom dragen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
