Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Laras panna, der det skred till natt.
Dock var der sans; ty när ett vittne sträckte
Det helga korset fram, och sedan räckte
Ett radband till beröring (som likväl
Bordt lisa hans på flyttning stadda själ),
Såg Lara dit och drog på munnen stilla,
Tillgifve honom Gud, om det var illa!
Och Kaled, fast han mållös satt och såg
På Lara oafvändt, der denne låg,
Skjöt med en hastig åtbörd undan handen
Som om hon med de fromma ting hon gaf
Stört dödens frid, — och han ej vetat af
Det lif som nu tog vid i stjernelanden,
Odödlighetens, hvilket hägrar for
Den endast som i tron på Christum dör.
20.
På Lara bröstet tungt arbetat hade
Och öfver ögat sig en hinna lade,
Hans lemmar sträckte sig, hans hufvud föll
Tillbaka i det knä som honom höll,
Och Kaleds hand han till sitt hjerta tryckte —
Det slog ej mer. Men gossens hand låg qvar
I Laras än, så iskall denna var,
Och kände hjertat picka, som han tyckte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>