Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det slår!» — O nej! din tanke vilse far,
Det der är icke Lara mer: det var.
21.
Han såg och såg, som om den stolta anden
An häftade vid stoftets lumpna lån;
Man tog den stackars drömmaren vid handen,
Men ingen fick hans ögon derifrån,
Och då han restes .upp, der nyss han stödde
I sina armar honom som förblödde,
När detta hufvud, som så kärleksfull
Han hållit, föll till marken — mull till mull —
Så vrok han sig ej öfver det framstupa,
Ref ej sitt svarta hår, det strida, djupa,
Försökte stå, men raglade och föll,
Lik honom nästan, som så kär han höll...
Han höll? O nej! en kärlek, så hängifven,
Blef aldrig i ett manligt hjerta skrifven!
Och denna vanmakt skänkte vetskap om
Hvad halft om halft var misstänkt utaf alla,
Då med det trogna bröst, man ville kalla
Till lif igen, hans kön i dagen kom.
Han kom sig, utan att förvirring känna —
Hvad var det qvinliga en stund som denna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
