Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - John Landquist: Sigfrid Siwertz 50 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomgått sin uppfostran i livets
oregelbundna och riskfyllda skola och börja sitt
nya liv. Men redan därmed, med
karaktärernas bildningsprocess, var ett stort
område upplåtet för hans diktning. Han blev
liksom Torsten Giörloff i ”En flanör” en
psykolog. Han blev en kännare av viljelivets
frestelser och konflikter. Och bergsonismen
bidrog att frigöra också en annan, den
stockholmska sidan i hans lynne: den rörliga
intelligensen, den spelande kvickheten,
strömglittret i hans dikt. Och han fann att leendet
är icke avlägset från modet och att det bildar
en icke oviktig del av den livskänsla, som
rätt svarar mot det växlande livet, såsom han
skriver i ”n visa till Vår herre”:
Vore icke döden,
vore ej vårt mod,
alla höga öden
hägra på dess flod.
Där en vinter snögat
blommar snart en vår,
med en skalk i ögat
dansa livets år.
Tappert hjärta vördar
skrattets festklenod,
ljusa pärleskördar
ur vårt skumma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
