Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Vad skriva de härnäst? Enquête
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omhyggeligt. Det gjorde jeg. Og i det milde
Efteraarsvejr tog Planterne fat med samme,
slog Rødder ud og forberedte nye Spirer —
det tror jeg da — jeg synes, jeg kan mærke
det. Jeg kunde naturligvis faa det at vide,
hvis jeg gravede et Par Spadestik ned og saa
efter, men det skal være usundt for Træerne.
Jeg tror ogsaa, det vil være usundt at pirke
for meget ved Spirerne til min næste Bog.
Jeg skriver nemlig trods alt endnu en Bog.
Midt under al denne Graven og Roden i
Jorden kom jeg i Tanker om, at det dog
kunde være morsomt endnu en Gang forsøge
at stille Bogstaverne sammen paa en ny
Maade.
SIGURD CHRISTANSEN
som med romanen ”Två levande och en död” erövrade det stora
priset i den nordiska romanpristävlingen, vet ingenting i förväg
om sina böcker.
Oprigtig talt: jeg vet det ikke. Det
be-stemmes ikke av mig. Det kommer. Kanske
imorgen — kanske om et aar.
GUSTAF HELLSTRÖM
iakttar slutenheten hos ett ännu
oöppnat ostron.
Ett kvarts sekels erfarenheter i
författeri-branschen har lärt mig, att tystnaden är den
bästa taktiken i avseende på litterära
framtidsplaner. Det skulle ju kunna hitta på att
hända, att man ej kan förverkliga dem eller
att de, om de förverkligas, visa sig innebära
ett fiasko. Jag har fördenskull de senaste
åren även inför mina allra närmaste i fråga
om mina litterära planer iakttagit slutenheten
hos ett ännu oöppnat ostron.
jarl hemmer
den svenske förste pristagaren i
romanpristävlingen, har aldrig
haft några bestämda litterära
arbetsplaner.
För min del ställer det sig litet svårt att
tala om bestämda litterära arbetsplaner, då
jag strängt taget aldrig haft några. Jag är
ingen pennans överlagda strateg; det har
bara fallit sig så att jag emellanåt blivit
färdig med någon bok. Hälften av vad jag
åstadkommit består av lyriska dikter, och
den sorten infinner sig eller uteblir alldeles
oberoende av ens egen tillskyndan. Dessutom
har jag skrivit en del prosa på grund av inre
eller yttre tvång, mest kanske det förra. Men
just för ögonblicket känner jag inte något
oavvisligt behov att ta till orda, varför jag
ämnar tiga och se tiden an.
Vad jag i våra mulna dagar helst skulle
vilja skriva är naturligtvis en bok, bräddfull
av glädje och ljus. Man vill ju vanligen vad
man inte förmår.
agnes von krusenstjerna
bygger vidare på sin stora
romanserie om fröknarna von Pahlen.
Det finns inte något roligare än att syssla
med en romanserie. Nu har jag så levat mig
in i de gestalter jag skildrat i mina sista
volymer, ”Den blå rullgardinen”,
”Kvinnogatan”, ”Höstens skuggor”, att jag tänker på
dem som goda vänner.
Ibland förvånar det mig att jag inte möter
någon av dem borta på bjudningar. Vi umgås
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
