- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
46

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Rütger Essén: Om det tyska folkets karaktär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tysken är saklig. Medgives. Men hans
saklighet är en av världens största faror. Han
behärskas nämligen av saken. Är han
affärsman ser han intet utom affärer och
konkurrens, är han politiker ser han intet utom
makt och reklam, är han tekniker ser han
bara tekniken och arbetar i en slags psykos
för att göra oss alla till slavar under en
opersonlig, kvävande teknisk apparat, över
vilken det sunda människoförståndet längesedan
tappat kontrollen. Är han soldat, ser
han intet utom krig, krig, krig för
krigsteknikens och kampens egen skull. Mången
har fantiserat om att mänskligheten till slut
skall begå självmord, därför att dess
tekniska, dess tyska, ”sakliga” förstånd och
energi framskapar makter, vilka dess
förstånd slutligen ej kan behärska, och som,
vända till förstörelse, en dag skall ödelägga
allt. Jag betraktade länge detta som
apokalyptiska fantasier — tills jag lärde känna
tyskarna. Då förstod jag faran. Varje tysk
är, åtminstone latent, en psykopat — ett barn
med brutala instinkter och farliga leksaker —
ett innerst depraverat och förryckt folk. All
deras oförnekliga duglighet kan på grund
härav när som helst bli en fara och intet
annat. Därför måste tyskarna ständigt
bevakas, ständigt mer eller mindre kontrolleras
av mogna kulturfolk, d. v. s. av folk som ej
dyrka kvantiteten, det ”kolossala”, det
”pyramidala” framför allt. Ett av tyskarna lett
Europa vore ett galet Europa, ett berusat,
hysteriskt Europa. Ingen förmenar dem deras
arbetsinsats och deras arbetes frukter, men
eftersom de är och förblir ett folk utan inre
balans kan man aldrig ge dem sin hela,
öppna tillit. Deras s. k. ärlighet är ibland
barnets, men ofta är den endast en mask för
slug och vild cynism. Vi har betalat ett pris
för att förstå tyskarnas väsen, ett högt pris.
Skulle vi ha betalt det priset förgäves — ja,
då måste vi misströsta om Europa. Då har de
cyniska filosofer rätt, som förklara att varken
de enskilda folken eller mänskligheten någonsin
kan lära sig en läxa. Då ser jag ingen
utväg och intet hopp.

— — —

Ordföranden:

— Herr Ivalo från Helsingfors har ordet!

Herr Ivalo:

— Mina damer och herrar!

Är vi alla hysteriker? Hur kan Europas
stora folk nu, år 1930, alltjämt upprätthålla
sin gamla eviga misstro och illvilja mot
varandra. Europa har nu, och kanske under ännu
något tiotal år, sin sista chans. Men den
chansen heter: sammanhållning.

Vi små europeiska folk i nordost, som
lever i skymning icke blott under våra mörka
vintrar utan också historiskt och kulturellt
känner mörkret närmare än andra, vi har
aldrig kunnat förstå annat än att tyskarna
är oumbärliga i världen. Det tyska språket
är vackert, ja, just vackert, rikt, mjukt,
tungt, allvarligt och melodiöst på ett särskilt
sätt. Och den tyska musiken är i sin art
Europas högsta andeskapelse. Den tyska
vetenskapen är den västerländska tankens
största erövring. Hur kan man överhuvud
tänka sig ett Europa, där Tyskland och
tyskarna icke får spela den roll som
tillkommer dem?

Det tyska folket går nu helt visst mot nya
märkliga experiment. Det är för närvarande
på alla områden — och icke minst det politiska
— ett sökande folk mer än något annat
i Europa.

Låt oss tacka dem för detta! Den som
söker kan förirra sig, men han bär mera
inom sig, han är av större betydelse för
världen än den mätte och självbelåtne. Han
har anfäktelser som de slipper ifrån, han
gör dumheter, som de undgår, men han bär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free