Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Ansgar Roth: Naturforskningens nya världsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
land och chef för dess observatorium, har
utvecklat sina filosofiska idéer om den
materiella världens natur i en serie
föreläsningar, som höllos i Edinburghs universitet
i början av 1927. Föreläsningarna utgåvos
följande år i bokform och ha nyligen
utkommit även i svensk översättning.1 Arbetet
är utan fråga ett av de märkligaste och
betydelsefullaste, som på mycket länge
utgivits i Sverige inom naturfilosofiens
område. Eddington har den sällsynta förmågan
att kunna framställa ett svårtillgängligt ämne
i klar och såvitt möjligt lättfattlig form. Han
har här helt och hållet avstått från alla
matematiska formler, som äro de naturligaste
och klaraste uttrycksmedlen för en teoretisk
fysiker. Ord äro alltid flertydiga, alla
liknelser halta och även de bästa bilder kunna
bedraga. Författaren är emellertid en mästare
i ord- och bildvalets svåra konst. Han är
djärv och fascinerande och tillika en stor
skämtare, som tycker om att roa och
förbluffa. Han är först och sist underhållande
och därför bättre än kanske någon annan
samtida forskare lämpad att uppträda som
ciceron i den moderna fysikens underbara
irrgångssalong. Den som på allvar vill lära
känna naturforskningens nya revolutionära
rön och de slutsatser, som kunna dragas
ur dem, kan sannolikt icke få en bättre
läromästare.
Därmed har icke påståtts, att allt som säges
är höjt över varje tvivel. En del är tvärtom
ganska tvivelaktigt. Eddington nöjer sig icke
med att redogöra för den fysikaliska
forskningens resultat. Hans ledmotiv har varit att
visa, att vetenskapens framsteg skapat nytt
material för filosoferna, varvid han icke
tvekat att framhålla sin egen mening om
materialets användning. Han har visserligen
känt sig tveksam om lämpligheten för en
1 A. S. Eddington, Den materiella världens
väsende. (Vetenskap och bildning, Band XXXIX.)
Stockholm 1931, Albert Bonniers förlag.
naturforskare att våga sig så långt utanför sin
vetenskaps område. Men han försvarar sig
med att en fackman kan ge en bättre översikt
av problemen från sin ståndpunkt. Om jag,
säger han, störtat mig ned i filosofernas djupa
vatten, är det icke för att visa att jag kan
simma, utan för att pröva hur djupt det är.
Det blir filosofernas sak att bedöma
huruvida författaren tagit sig för mycket vatten
över huvudet. Eddingtons uppfattning av
materiens väsen, som utmynnar i en art av
”panpsykism” — allt är besjälat — kan ju
icke kallas ny. Däremot kan det väl sägas
vara ett nytt och märkligt tidstecken, att en
teoretisk fysiker och astronom gör sig till
tolk för dessa filosofiska synpunkter, som
han kämpat sig fram till genom
relativitets-teoriens och vågmekanikens nyplöjda fält.
Men den som möjligen ogillar författarens
slutsatser i de fyra sista kapitlen, kan
säkerligen läsa de elva föregående med stor
behållning. Ty där får läsaren en fyllig och
sammanhängande framställning av fysikens
nyaste rön, och där håller sig författaren på
sin egen mammas gata.
Den som icke önskar kasta sig in medias
res, utan föredrager att först taga kännedom
om de aktuella problemens historiska
utveckling, kan med fördel studera den engelske
skriftställaren J. W. N. Sullivans välskrivna
och lättlästa arbete över den moderna
naturvetenskapens grundvalar, som också nyligen
utgivits i svensk översättning,1 innan han
fördjupar sig i sir Arthurs utläggningar av
texten. Sullivans arbete är på ett sätt mera
omfångsrikt än Eddingtons, i det att den
förre begynner med Kopernikus och slutar
1 ]. W. N. Sullivan, Från Kopernikus till
Einstein. Den fysikaliska vetenskapens viktigaste idéer,
framställda utan tekniska termer. Övers, av Sven
Siward. (Vetenskap och bildning, band XXXVIII.)
Stockholm 1930, Albert Bonniers förlag.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>