Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Februari 1932 - Ansgar Roth: Naturforskningens nya världsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de nyaste atomteorierna. Men
redogörelsen för det vidlyftiga materialet är
kortfattad och har därigenom kunnat inskränkas
till mindre omfång. En mängd detaljer och
mera svårtillgängliga partier ha lämnats å
sido i avsikt att göra den stora kategori av
intelligenta läsare, som saknar
naturvetenskaplig träning, delaktig av de väsentligaste
dragen i forskningens utveckling. Också
Sullivan har omsorgsfullt undvikit varje
matematisk formel, om än aldrig så enkel.
Erfarenheten har, säger han, lärt honom, att
människor med rent litterär uppfostran, högst
intelligenta, logiska, fantasibegåvade
människor, ögonblickligen få alla sina
själsförmögenheter paralyserade vid åsynen av en
matematisk formel! För det slags förståelse
av vetenskapen, som intelligenta, men icke
vetenskapligt bildade läsare önska, äro
tekniska termer och symboler emellertid
obehövliga.
Sullivans bok är en ypperlig introduktion
till den moderna fysikens abstrakta idévärld
i allmänhet och Eddingtons i synnerhet. Den
är icke någon mer eller mindre löst
sammanställd kompilation av forskningens resultat,
vilka medfört den revolutionära utvecklingen
från Kopernikus och Galilei till Einstein och
Eddington, utan en självständig bearbetning
av det utomordentligt rika stoffet. Författaren
har en fängslande stil och utvecklar många
originella idéer, som ställa problemen i
oväntat och överraskande ljus. Läsaren följer
utan större möda den Ariadnetråd, som leder
forskarna genom alla labyrinter, krokvägar
och återvändsgränder fram mot ökad kunskap
om naturens mysterier. En ärlig
sanningssökare drives ofta dit han inte vill. Fysikerna
anade helt säkert inte och önskade ännu
mindre, att ett detaljerat studium av materien
skulle föra dem till en immateriell
uppfattning av dess väsen. Astronomerna förutsågo
icke, att världsrymden och allt vad däri är
en dag skulle befinnas vara krökt som ytan
av en boll eller ett ägg. Och matematikerna
beräknade ej, att den exakta behandlingen av
det mikrokosmiska banproblemet skulle leda
till Heisenbergs ”osäkerhetsrelationer”, där
sannolikheten träder i den exakta sanningens
ställe. Naturforskningens utveckling liknar
en spännande följetong, där läsaren icke vet
vad som händer på nästa sida. Men dikten
överträffas vida av verkligheten, och naturens
bok blir underbarare ju mer man forskar i
den.
Såsom ett exempel på den
häpnadsväckande revolution i tänkandet, som ägt
rum, anför författaren en extravagant
hypotes, som nyligen framkastats av professor
G. N. Lewis i Amerika. Det fyrdimensionella
”intervallet” mellan en ljusstråles ändpunkter
är enligt relativitetsteorien lika med noll.
Professor Lewis tager saken bokstavligt och
påstår, att två atomer, som förbindas av en
ljusstråle, stå i verklig fysisk kontakt med
varandra. Ljuset fortplantas med andra ord
icke alis. Detta överensstämmer också med
den moderna principen, att endast sådana
faktorer få användas vid en vetenskaplig
teoris konstruktion, vilka verkligen kunna
observeras, ty ljusets passage genom tomma
rymden kan säkerligen icke iakttagas. Ljus
observeras blott i sin växelverkan med
materia, och tomrummet existerar helt enkelt
inte. När vi t. ex. iakttaga Sirius, vars
avstånd uppskattas till omkring 83 billioner
kilometer, så kommer vårt öga enligt
professor Lewis’ teori i fysisk kontakt med denna
stjärna lika verkligt som vårt finger kommer
i kontakt med bordet, när vi pressa det
däremot! Det bör kanske tilläggas, att ingen
utom möjligen professor Lewis själv hittills
torde hava tagit hans hypotes på allvar. Men
inom vetenskapen gäller nu mer än
någonsin den kloka regeln: ”Man muss sich nie
verblüffen lassen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
