- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
15

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Desmond MacCarthy: Såpbubblor. En studie i den litterära berömmelsens fluktuationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

ligen en rusning bland de människor, som
ha ett starkt behov av att beundra men
ett föga självständigt omdöme. Deras leder
utökas därtill av en kategori läsare, som
skulle kunna karakteriseras som litterära
snobbar.

Jag kallar dem snobbar, emedan de i sina
omdömen huvudsakligen bestämmas av vad
de tro sig kunna vinna genom att föredraga
den ena boken framför den andra, den ena
författaren framför den andra. Snobbism är
innerst inne ingenting annat än ett behov att
beundra, för att man
själv skall bli beundrad,
en instinktiv förmåga
att frambära sin
hyllning i sådana fall, där
hyllningen leder till att
man själv blir
uppskattad. Den sociale snobben
väljer sina vänner
alltefter deras förmåga att
öka hans egen betydelse.
Den litterära
snobbismen är till stor del
ansvarig för de
svängningar, som författarnas
anseende är underkastat. Den är med
nödvändighet obeständig i sin entusiasm och
överdriven i sina uttryck därför. Den är en
av det sunda omdömets och den goda smakens
värsta fiender. Dess förödande förmåga att
genomsyra sinnena har stått mycket klar för
mig. Snobbar av denna typ ha i litteraturens
liv infört något av politikens och börsens
spänning. Deras temperament äro de
verkstäder, där helgonglorior och piedestaler
samt rikliga ehuru kanske icke överdådigt
tillmätta royalties tillverkas. Det är blott
initiativet, som aldrig är deras. Den
tveksamhet, som utmärker deras individuella
omdömen, är lika markant som glöden av deras
kollektiva beundran. Det utmärkande för

dem är, att de — för att citera
Words-worth —

move together if they move at ali.

Men ehuru det tryggt kan sägas, att de aldrig
själva välja sina hjältar, så är den bländande
solskensgloria, som omger den litteräre
resenärens gestalt, nästan alltid ett resultat av
deras ansträngningar. Stundom äro dessa
strålar rentav förbrännande, så att hans
reputation börjar vissna, innan den ännu
hunnit mogna. Och just de kritiker, som till
en början glatt sig åt
att se ryktbarheten spira
i deras anvisningars
spår, bli illa till mods
vid åsynen av ali denna
läraktighet. Även om
icke kritikerna själva
börja verka i direkt
avkylande riktning, så
bruka de åtminstone
påminna de litterära
snob-barna om att deras
väl-signelsebringande solskensstrålar böra
fördelas en smula jämnare.
Ty detta är ett av dessas största fel: de vilja
driva upp den utvaldes rykte till höjder, som
icke kunna godtas av dem, som jämföra och
sammanställa. Deras entusiasm framkallar
oundvikligen en kritisk reaktion, och med
denna svänga de slutligen själva om.

Jag klandrar dem icke. De rå icke för det.
leke desto mindre är det synd om den
litteräre resenären, som tagit av sig sin röck för
att sola sig i smicker, att solen plötsligt kan
gå i moln och att från den mörknande östra
horisonten en iskall vindfläkt sveper mot
honom. Kan man sedan undra på om han
blir misstänksam och dyster i hågen muttrar
något om sammansvärjningar mot honom.
Vem kan uthärda, att hans anseende blåses

15

Vi presentera här för troligen första
gången i svensk press en essay av
den engelske kritikern Desmond
Mac-Carthy, medarbetare i Sunday Times
och The New Statesman, utgivare av
Life and Letters. Enligt många är han
Englands finaste litteraturkritiker.
Hans kritik präglas såtillvida av
konservatism, som den kräver obönhörlig
lydnad under den estetiska moralen,
men är eljest ytterst fördomsfri.
”Såp-bubbleberömmelse” är typisk för hans
mästerliga, naturligt spirituella och
oändligt engelska essay stil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free