Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Revolution av filmtekniken? “Närbilder i tid.“ Pudowkin framlägger märklig teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11. Med normal hastighet: ett antal män,
som alla slå med sina liar i jämn takt.
12. En man lyfter sakta sin lie på axeln och
går bort i skymningen.
Detta är blott en ungefärlig skiss. Efter
upptagningen utredigerade jag scenen
annorlunda, mera invecklad, genom att använda
upptagningar med mycket varierande
hastigheter. När jag såg resultatet på scenen, insåg
jag, att idén höll måttet. Den nya rytm, som
oberoende av den verkliga uppstod genom
kombinationen av upptagningar med olika
hastighet, gav en fördjupad, man kan gott
säga avsevärt berikad känsla av den filmade
proceduren. De övriga åskådarna, som vörå
okunniga om min metod, sade sig ha erfarit
en nästan fysisk känsla av fuktighet, tyngd
och styrka. Själv är jag absolut övertygad
om både behovet och nyttan av denna nya
metod. Det är ytterst viktigt att göra klart
för sig det väsentliga i denna ultrarapida
arbetsmetod och att utnyttja den icke som ett
trick utan som ett medel att, då det behöves,
retardera eller accelerera en rörelse i en
bestämd utsträckning. Det är nödvändigt att
utnyttja kamerans alla hastigheter, från den
allra högsta (på duken resulterande i en
exceptionellt långsam rörelse) till den allra
lägsta (resulterande i en otroligt hastig
rörelse). Ibland kan ett knappt märkbart
retarderande av en människas gång skänka åt
denna en signifikativitet, som aldrig själva
agerandet skulle kunna ge.
Ultrarapidtekniken har länge utnyttjats i
filmen. Men alla regissörer, som använt sig
av retarderad rörelse, ha underlåtit att göra
vad som enligt min mening är det allra
viktigaste. De ha inte förmått att inarbeta
den retarderade rörelsen i en enhetligt
redigerad helhet, i filmens genomgående rytm.
Antag att de använt ultrarapidupptagning för
att återge en hinderhoppande häst. De ha då
fotograferat proceduren som ett helt och
inpassat den som en separat helhet i filmen.
Jag har hört att Jean Epstein upptagit en hel
film med ultrarapidkamera (”The fall of the
House of Usher” av E. A. Poe) för att genom
den retarderade rörelsen ge ett mystiskt
skimmer åt scenerna.
Detta är icke alis vad jag avser. Jag syftar
på inkorporerandet av olika grader av
retarderad rörelsehastighet integralt i
framställningen av en given händelsekedja. Ett kort
stycke i ultrarapidupptagning kan inplaceras
mellan två längre stycken med normal
hastighet, varigenom åskådarens uppmärksamhet
för ett ögonblick koncentreras på en viss
punkt i förloppet. På så sätt blir
ultrarapid-upptagningen icke en förvrängning av
verkligheten. Den är ett återgivande som är både
djupare och mera exakt, en medveten ledning
av åskådarens uppmärksamhet.
Detta är i överensstämmelse med det evigt
karakteristiska hos filmen. Jag försökte
framställa slaget av en knytnäve mot ett bord på
följande sätt: knytnäven slungas hastigt mot
bordet och i samma ögonblick den träffar det
fortsätta de följande bilderna att visa, hur
ett glas, som stod i närheten, sakta rubbas,
vacklar och faller. Genom denna kombination
av hastiga och långsamma bilder
framkallades ett nästan hörbart, oerhört intensivt
intryck av ett våldsamt slag.
Händelseprocesser, som framställas på duken genom
kombination av bilder med olika rörelsehastighet,
tyckas utrustade med en egenartad rytm, de
andas liv på ett sätt som helt är deras eget.
De äro levande, ty de ha mottagit den
livgivande gnistan från en värderande, sovrande
och allt omslutande mänsklig uppfattning.
De dra icke förbi som landskapet bakom
tågfönstret inför en likgiltig passagerare, som
sett det många gånger förr. De breda ut sig
och frodas likt en berättelse av en begåvad
iakttagare, som sett saker och ting klarare
än någon annan gjort det. Jag är övertygad
om att detta tillvägagångssätt kan användas
också för att filma en människa —• hans
mimik, hans gester. Av erfarenhet vet jag,
vilka praktfulla effekter, man kan nå genom
att filma ett leende i ultrarapid. Jag har av
dylika upptagningar lyckats utvinna märkliga
övergångsmoment, då ögonen ensamma
upplysas av ett leende, som ännu ej nått
läpparna. En oerhörd framtid ligger i beredskap
för ”närbilden i tiden”. Särskilt i ljudfilmen,
där rytmen får accent och rikare
differentiering genom förbindelsen med ljudet, särskilt
där skall den bli av betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
