Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Eyvind Johnson: Sömn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blommor, blommor, och doften av dem
blandas med doft av vatten. Jag stiger upp
och går och jag sitter kvar i detta rum, där
någon alldeles nyss talat om Klas. Kommer
ni ihåg Klas? Det var tråkigt med Klas, en
så begåvad . . . ja.
Ingen enda av pojkarna kommer ihåg!
En episod, som de glömt, som jag glömt.
Man har glömt att vi höllo ihop, inte sade
ett ord om saken — annat än: att det var
en tråkig historia, en olyckshändelse. Tullarn
kunde nått Klas med båtshaken. Men Tullarn
ville inte. Han vände sig bort och skrattade —
först sedan Klas gått till botten såg han
ängslig ut, men det var inte för Klas’ skull,
det var av rädsla, feghet. Och vi andra?
Framför mig många tömda glas, de gamla
kamraterna ha nyss gått. Jag gäspar, jag har
varit nära att somna. Jag reser mig upp och
går, jag har bara suttit kvar ensam ett par
minuter. Jag går ut till de andra i trädgården,
vi säga god natt.
— Du reser i morron?
— Det var synd att det blev så kort.
— Glöm inte bort oss, sänd en hälsning
nån gång.
— Du har det bra som får resa, en annan
måste gå här och . . .
— God natt.
— Om jag får tid kommer jag ner till
tåget.
— God natt.
Deras steg avlägsna sig, jag hör ännu
deras röster, ännu . . . ännu ... än . . . nu . . .
nej . . . tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
