Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Anna Lenah Elgström: Hos Sovjets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
sådant som inte ens Amerika ännu kunnat
drömma om. — Därför att man där har den
gamla världens individualism att räkna med,
den starkaste bland rötterna som sugit sig
ned i det nyas jord. Av Rysslands jungfruliga
material kan statskollektivismen däremot
skapa vad den vill. Och den gör det. Varje
minut i Ryssland har man känslan av att
befinna sig i en gigantisk kvarn; allt som
kommer till den kvarnen är mjöl; allt males
ned till samma jättelika ändamål:
femårsplanen. Först man kommer till Ryssland tror
man att denna plan rör endast industrien,
berör blott med den sammankopplade
folklager. Men det dröjer inte länge innan man
förstår att allt där — från tillverkningen av
dynamos till affischkonst, från bekämpandet
av analfabetismen till uträknandet av det
antal minuter varje arbetare får använda till
sin middag i fabriksköken är inordnat och
underordnat denna plans järnram. Alla de
millioner organiserade människornas fötter
röra sig som en fot; allas öron höra som ett
öra — höra från morgon till kväll det eviga
propagandavrålet från hustakens högtalare,
från de röda banderollerna med
Lenintänke-språk som gå tvärsöver gatorna, eller de
tysta skriken från affischerna — det finns
inte en vägg, inte ett plank i Ryssland som
inte skriker ut en maning till massorna.
Amerikanen blev blek av avund då han
talade om det. Hans land, reklamteknikens
pioniärland, har i S. S. S. R. fått en lärjunge,
som vida överflyglar mästaren.
Beröringspunkterna mellan U. S. A. och S. S. S. R. äro
för övrigt överraskande många och ständiga.
Man möter dem i dramatiseringen av
ledar-klassen — den övernaturliga nimbus, som
i U. S. A. omger finanskungen, omger i
S. S. S. R. medlemmarna av
exekutivkommittén, de röda fältmarskalkerna och
kommissarierna -— i arbetshypnosen hos
massorna, där fler och fler ge sig ut i ”schock-
arbete”, ”hugg-i-arbete”, ”kontinuellt arbete”
— allt vad de kallas, dessa olika former det
frivilliga arbetsoffret tar. Om man kan tala
om frivillighet där propagandan evigt dunkar
på massornas öron, ständigt hypnotiserande
fram masspsykos i ett oerhört smatter av
statistik och siffror, där slagorden vina i
luften likt nagajkor från talarna, som stå
uppflugna i gathörnen, agiterande i kapp
med de vrålande högtalarna, tills själva
luften kring en skälver likt ett enda oändligt
stort, osynligt väsens hjärta, denna oerhörda
övergud staten blivit, kollektivet blivit där
borta!
Varför skulle av denna överguds alla
undersåtar författarna vara undandragna
en-rolleringen i arbetshärens väldiga kadrer?
Det är ju de som i sin makt äga det
dyrbaraste av alla de propagandamedel, som äro
Sovjets kokain: litteraturens hemlighet att
egga, att ge hänförelse för en idé. Författarna
kunna ju inte lägga tegel till murar och
skulle man sätta dem att svetsa samman
automobildelar, skulle väl de bilarna sedan
inte gå att få ur fläcken. Men de kunna
besjunga de män, som bygga murarna, och
de tanks, som rulla ut från fabrikerna. Det
oerhörda skådespel av nära nog övermänsklig
energi, som Sovjetryssland visar världen, där
det spänner sina millionmassors krafter över
bristningsgränsen, detta, ett av de mest
storartade, om icke det allra mest storartade
experiment världen ännu skådat — vad skulle
kunna inspirera en författare om icke det
skulle kunna göra det? Till och med en
estet som Boris Pilnjåk har ju fattats av
dess makt och inspirerats att skriva sin
stora roman om Sydrysslands elektrifiering:
”Volga faller ut i Kaspiska havet” med dess
apokalyptiska syn av det nya rikets
världsomspännande kraft.
Det var den mörke unge mannen, vilken,
då Maria Schaginian efter slutad måltid med
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
