- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
53

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Marcus Lauesen: Franziska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

ingenting på sin morgonpromenad; i det
fallet måste hon ge Georg rätt, det är skönt
att bara promenera utan att tänka på något
som helst.

På förmiddagen använder man tiden bäst
till att skriva brev, anser Georg.
Korrespondensen skall skötas, och det är bäst att ha
den saken klarad, innan det kan vara tal om
att ta emot gäster. Och på eftermiddagen är
Georg hemma, då måste Franziska spela med
honom.

Vid tvåtiden sitta de båda vid matbordet.
Flickan serverar utan att säga någonting, hon
får inte heller några order. Det är inte
lämpligt att prata, medan man äter. Först vid
kaffet säger Georg:

—- Eleverna är i och för sig mycket
intresserade i år, men jag har liksom på känn, att
de inte förstår det väsentliga, det
grundläggande i ali musik, Franziska, påverkningarna,
arvet, det historiska ...

— Egendomligt, säger Franziska då,
egendomligt, det är ju ändå så viktigt.. .

— I dag, säger Georg, i dag förklarade
jag för dem, vilken betydelse Beethovens
motiv haft för Schubert — tänk dig, det var
en ung flicka, som tyckte, att det inte spelade
någon roll, bara musiken var vacker!

Då skrattar Franziska.

Efter en stund sätter hon sig vid pianot.
Hon skall spela för Georg, medan han gör
anteckningar för morgondagen. Och
Franziska har lärt sig att spela ordentligt, med
fullt korrekt nyansering. Nästan varje dag
får hon beröm av Georg.

På kvällen arbetar Georg; då sitter hon
och läser de böcker, han rekommenderat åt
henne. Det händer, att hon faller i sömn
därvid. Men innan Georg kommer för att äta
en apelsin tillsammans med henne, vaknar
hon, alltid. Och hon säger alltid:

—- Det är mycket intressant, det som står
här.

Så går Georg till sitt sovrum. När
Franziska efter en stund kommer och säger god
natt åt honom, vänder han sig på högra sidan,
därför att det är ohälsosamt att sova med
hjärtat nedåt. . .

Morgonen har varit vacker. Franziska gick
under fallande löv, hörde hösten susa i
kyrkogårdens träd, såg det röda vildvinet på
grannarnas hus, tänkte svagt på en dag för många
år sedan, då hon själv hade önskat sig
vildvin på deras eget hus. Man hade grävt en
ny grav alldeles intill kyrkogårdsstaketet, gul
lera låg uppkastad i vallar kring graven, där
fanns plats för ett nytt lik. Franziska hade
sett det men inte tänkt på något särskilt. Hon
skulle ju bara njuta av luften, höstens rena
luft. Och hon vände vid den sista
kyrkogårdsgrinden och gick hem. Gick kanske litet
långsammare än vanligt, därför att hon ännu
älskade en höstmorgon med kall blåst, därför
att hon ännu kände, hur året självt rensade
luften efter sommarens hetta. Hon slog också
med käppen efter några gula blad, som föllo
ned mot trottoaren, träffade ett kastanjeblad
och skilde de breda flikarna från varandra.
Hon såg också inne mellan träden ett klart,
grönt ljus, som endast september och oktober
kunna skänka, visste att det var den vida
himlen, över alla höstens marker, över alla fält
och hus. Kanske andades hon litet djupare ett
par gånger. Men det var i alla fall inte något
ovanligt. Och då hon gick in genom
trädgårdsgrinden till sitt eget hus, såg hon sig
om efter georginerna, som inte fingo hänga
åt sidan; de skulle bindas upp många gånger,
medan de blommade. Hon tänkte på, att de
senast i slutet av veckan måste beställa dit en
karl, som krattade bort löven från
gräsmattorna. Georg hade ordnat med allt i
trädgården; den skulle skötas fint.

Så gick hon in för att skriva brev; i dag
skulle hon ge barnen några rader. De skrevo
själva så flitigt. Franziska blev glad för varje

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free