Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Vad skriva de härnäst? Tolv nya svar på enquéten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
w. hammenhög
den produktive författaren till
succéromanen ”Pettersson och
Bendel”, är redan mitt uppe i en
ny roman.
Härnäst?
En roman förstås. Den är redan färdig,
så när som på att den inte är nedskriven mer
än till en femtedel; detta betyder dock icke
att den blir i tegelstensformat.
Vad kommer den att handla om?
För det första om människor, för det andra
om människor och för det tredje om litet av
varje. Människorna i romanen äro unga och
de skola in i samhället, försörja sig själva,
bli de karaktärer som skola gestalta det nya
samhället, ge det dess nya ansikte.
Vad skall en ung kvinna eller en ung man
ta sig till i ett samhälle, som inte ens har
arbete åt de ”gamla”? Detta är frågan för
de unga, som efter skolor och utbildning
skickas in eller ut i samhället, och den blir
alltmer brännande. Somliga komma med
för-äldrapass in i industrien, andra i ”verken”,
många behöva inte arbeta i bemärkelsen
förtjäna sitt uppehälle; resten — och den
förkrossande majoriteten — står där i köerna
utanför arbetsplatserna och
arbetsförmedlingarna -— överkvalificerad!
Dessa unga överkvalificerade äro det nya,
stora proletariatet, det sorgliga resultatet av
en föregående generations strävanden. De
äro barn av dem som gjort industrien,
världskriget, depressionerna, valutakriserna, och de
förnekas ett liv som fria, framåtsträvande
människor, trots att de äro unga, trots att de
en dag skola övertaga ansvaret för samhället.
Ungdomsarbetslösheten är ett fruktansvärt
problem. De unga gå icke arbetslösa av
lättja, men dock kan man icke fria sig från
tankegången: Lättjan är alla lasters moder.
Detta skulle kunna bli en roman, om rätter
man gjorde den. Det duger ju alltid att
försöka. Men om det nu blir min nästa roman?
Kanske — kanske inte. Det finns åtskilliga
millioner människor i Sverige, och det finns
följaktligen oräkneliga romaner att skriva.
Kanske skriver jag denna färdig —
åtminstone i det närmaste — till frampå vårkanten.
Men då kanske jag lägger den i lådan och
skriver en annan. Eller pillrar ihop en
novellsamling. Ingen vet — åtminstone inte
jag själv. Kanske skriver jag i stället ett
skådespel eller en operettlibretto.
Huvudsaken är att man arbetar.
Vad jag skulle vilja skriva om?
Allting; från en avhandling om ondskans
problem eller schizofrenin till vad som helst,
bara det rör en levande människa.
olle hedberg
Essayuppslag: Varför bli
somliga romanämnen
överbehandlade under det att andra, som
man tycker näraliggande,
knappast locka en enda författare?
Herr redaktör!
Edra frågor voro alternativa. Jag förbigår
den första: Vad skriver ni härnäst? och ber
att i stället få tala om, vad jag skulle
skriva — om jag kunde.
Ägde jag förmåga att sätta en hel värld
på benen, dramatisk verv och känsla för den
verkligt stora planläggningen, skulle jag
bland åtskilligt annat ge en bred och frodig
framställning av motsättningen mellan två
generationer, mellan vår pappageneration
och vår farfarsgeneration. Har man en gång
fått upp ögonen för den genomgripande
andliga förvandling, som ”svenska folket”
genomgick under den period
nationalekonomerna kalla Sveriges övergång från jord-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
