- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
74

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Olof Byström: En ny diktsamling av Bellman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN NY DIKTSAMLING AV BELLMAN



Svenskens förhållande till den bellmanska musan
har något av rokokolynnets leende svärmeri och
flyktighet över sig. Med en älskvärd gest anvisar han
Ulla Winblad plats på Parnassens höjder och
kröner henne gärna sommar efter sommar till
skaldedrottning. Men till några längre strövtåg in i
diktens länder brukar den tillbedda ej kunna locka
honom. Han gnolar gärna med i melodin till
Fiskartorpsepisteln, och bär det sig väl, har han också ett
stycke av texten i huvudet, men längre än i första
strofen har han sällan följt Ulla på hennes vanskliga
vägar. Fastän Bellman alltså otaliga gånger hyllats
som nationalskalden framför andra, är kännedomen
om hans dikter påfallande klen, om epistlarna och
naturligtvis i än högre grad om skaldens övriga
mångskiftande skapelser. För att i någon mån råda
bot på detta stiftades för ett tiotal år sedan
Bell-manssällskapet, som främst arbetar för vad som
betecknande nog hittills saknats: en fullständig edition
av skaldens skrifter, där de ofta skiftande och
förvanskade texterna blivit sammanställda, kritiskt
granskade och försedda med en utförlig och
upplysande kommentar. Denna standardupplaga, som
hittills omfattar Fredmans epistlar och sånger samt
ett band tillfällighetsdikter, har på nyåret utökats
med en diger volym under titeln Bacchi Orden.

I viss mening föreligger härmed en ny och aldrig
förut skådad diktsamling av Bellman. Samtliga
ingående, längre och kortare dikter ha väl tidigare
varit tryckta på olika håll men aldrig som här
sammanfogade till en obruten enhet. Förut lösryckta
partier ha fått rikare innebörd, och handlingarna i
De två förgyllda svinens orden lysa här med ökad
glans. De ordensdikter, som bilda upptakten till
Fredmans sånger, ha sålunda även medtagits, och de
ge åt den nya samlingen ett avsevärt tillskott av
frisk komik och parodisk kraft. Mest oemotståndlig

C. M. Bellmans skrifter. Standardupplaga utg. av
Bellmanssällskapet. Del IV. Bacchi Orden I. Bonniers.

är väl riddardubbningen av januari 1769, förrättad
under Knapens oboeackompanjemang:

Hej, pukor och trompeter!

Hvar Riddare står så feter,

Med rosor och guld-beslag.

I dag blir det Riddar-slag.

Det respektlösa gycklet drabbar det under
1700-talet våldsamt florerande ordensväsendet, och
närmast anknyta de pompösa formerna vid Apelstubbes,
brännvinsbrännare Lundholms och andra rosiga
kumpaners riddardubbning till ingenting mindre än
ceremonierna vid de kungliga svenska riddarordnarna,
som av Fredrik I instiftats i Bellmans barndom. Som
den upplysande kommentaren till dikterna visar,
anammade skalden in i detalj själva serafimerordens
högtidliga ritual för sin fingerade värld av
backa-naliska vrak med dinglande stjärnor och stolta
valspråk.

Från de äldre, helt korta ordensparodierna
övergick Bellman längre fram till mer utförliga
dramatiska uppträden, där hans hjältar tumla om under
ofta ganska larmande och tröttsamma former. Men
för skaldens samtid voro även dessa mer utdragna
parentationer och dubbningar tydligen fullt njutbara,
och den nittonårige poeten Oxenstierna har efter
åhörande av ett ordenskapitel i en berömd passage
i sin dagbok gett det kanske mest spontana uttryck
av hänförelse över bellmansdikten, som finns bevarat
från tiden. Bellmans gester, skriver Oxenstierna,
”hans röst, hans spelning, som äro oförlikneliga,
föröka ännu mera det nöje man har af sjelfva versen,
som är altid vacker, och som innehåller tankar,
ömsom löjliga, ömsom sublime, men altid nye, altid
starke, altid oväntade, öfver hvilka man ej kan undgå
att häpna, och antingen komma utom sig af
förundran eller af skratt”. På oss, som ej få njuta av
Bellmans eget inspirerade och livgivande föredrag,
verkar givetvis inte allt lika medryckande, men även

74

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free