Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Mars 1932
- Recensioner och notiser
- Polskt i Gula serien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
POLSKT
I GULA SERIEN
Jerzy Kossowski: Tegelhuset.
Översättning från polskan av Eugenie
Söderberg och Daniel Brick. Bonniers. Pris kr.
6: 50.
Man kan icke beskylla Gula serien för att
ensidigt gynna de stora kulturländernas
litteratur, vilken av språkliga skäl lättare låter
sig bedömas. Fjorton länder äro för
närvarande representerade, och redaktionen är
tydligen alltjämt i färd med att höja siffran.
Man kan fråga sig, om utlandet kan uppvisa
en serie modern litteratur, som är mera
allsidigt orienterad.
Den senaste författare, som hedrats med
att upptagas i detta nationernas förbund,
heter Jerzy Kossowski och är polack. För de
flesta svenska läsare torde han även till
namnet vara okänd, trots att han räknas till
sitt lands mest betydande yngre berättare.
Anders Österling upplyser oss i sitt förord
om, att Kossowski är född 1889 och att han
med utmärkelse deltog i världskriget på de
ryska och italienska fronterna, varifrån han
lämnat ypperliga skildringar i novellistisk
form. Han har senare varit verksam som
journalist och teaterman och skrivit romaner
vid sidan om detta sitt arbete. Den roman,
varmed han nu introduceras för svensk
publik, utkom i Polen 1929.
Tegelhuset — man kommer att tänka på ett
fort eller en dyster nyttobyggnad — är i själva
verket en liten herrgård i ett polskt landskap
av sjöar och björkhagar. Ett stycke därifrån
ligger en annan, vitrappad herrgård och
mellan dem kyrkbyn med den vita kyrkan och sin
klockstapel, handelsbod och organistboställe.
Det är om människorna och livet i denna lilla
avskilda vrå, som boken handlar. De båda
herrskapsfamiljerna ha alltid stått på bästa
fot, och det har varit en hemlig
överenskommelse, att sonen i den vita gården skall
ha en av flickorna i tegelhuset och vice versa.
Ända tills den förstnämnde vidlyftige herrn
först förför och därpå sviker flickan, vilkens
fader skipar rättvisa genom att mörda pojken
och därefter ta sitt eget liv. Ett åskmoln har
därmed plötsligt seglat upp över det idylliska
landskapet och laddat luften med spänning
och onda aningar. Man är beredd på en
våldsam och dyster släktfejd och betraktar med
en ny respekt och oro dessa tunga, hårdhänta
och inbundna människor. Händelserna
utvecklas snabbt mot katastrofal förintelse, men
goda makter äro i ivrig verksamhet, och
småningom vänder sig bladet. En blek
vårsol sprider sig upptinande över landskapet,
och skildringen glider omärkligt tillbaka i
det trivsamt idylliska. Spänningen lättas och
man erfar ånyo förtrolighet med människorna
och trakten, som bådadera starkt erinra om
svenska förhållanden, låt oss säga i norra
Dalarna eller — med tanke på de våldsamma
slagsmålen — Hälsingland. Det hela upplöses
i frid och försoning, och man får på de sista
sidorna fatala associationer till folklustspel
på en friluftsteater.
Författaren är obestridligen en intressant
bekantskap och erinrar icke direkt om någon
annan. Hans förmåga att utan varje analys
teckna karaktärer och komplicerade
psykologiska förlopp är beundransvärd. Hans
främsta arbetsmedel är dialogen, som
upptar drygt sjuttiofem procent av sidutrymmet.
Däremot kan icke recensenten frigöra sig
från att han lider av en påfallande svaghet,
när det gäller det rent deskriptiva.
Gestalterna äro föga mer än röster och
sinnesstämningar, landskapet saknar fasta konturer och
atmosfär, och Tegelhuset självt — hur såg
det ut? Några av bifigurerna äro då mera
levande, särskilt mjölnaren Szczerbinski
(dessa polska namn!), vilken som ett slags
godlynt, supig, pratsjuk gammal Puck dyker
upp än här, än där och med instinktiv
finurlighet förstår att leda konflikten till en
lycklig lösning.
Översättarna synas ha skilt sig från sitt
uppdrag med heder. Man är tacksam för att
de icke bemödat sig om att anslå en folklig
ton i dialogen: hellre må pigorna visa en
nästan komisk behärskning av språkets
möjligheter än de verka teaterbönder.
Personnamnen äro stavade på polskt sätt, delvis med
bokstäver, som man aldrig förut sett och
följaktligen inte kan uttala. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0164.html
