Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 5 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Thomas Mann: Goethe som representant för den borgerliga tidsåldern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omedelbart poetiskt, ungefär som i
”Wahlverwandschaften”, som visserligen spelar i
rokokolandskap och rokokokostym, men vars
inre mänsklighet icke längre tillhör
1700-talet med dess torra rationalism utan leder
över till nya andliga lägen, dunklare och
djupare känslo- och tankevärldar.

SCHLOSSBRÜCKE I WEIMAR.

Härstamningen från den frankfurtska
borgarfamiljen tar sig uttryck i samtalen om
de svårigheter, vilka mötte en sådan
begåvning som Byron till följd av den miljö, han
fötts i, den höga börden, den stora
rikedomen. Ett visst mellantillstånd, säger han,
är långt mera fördelaktigt för begåvningen,
”och vi finna också alla stora konstnärer
och skalder på samhällets mellersta
positioner”. Detta lovprisande av medelklassen
som jordmån för begåvningarna är icke unikt
hos honom, det finns talrika ställen i hans
samtal, där han tillskriver borgarståndet vad
vi kunna kalla uthållig, solid humanism,
”den vackra, lugna själsodling”, för att
använda hans eget uttryck, ”som detta stånd
i krig och fred fasthåller vid”.

Goethe berättar: ”I Karlsbad sade en person
en gång om mig, att jag var en stadgad
diktare. Han ville därmed uttrycka, att jag
under min poetiska verksamhet dock
jämsides förblir en borgerligt förnuftig man.
Den ene ansåg detta utgöra beröm, den andre
tadel. Själv kan jag icke uttala mig i denna
sak, ty här är det fråga om det jag hos mig,
som det tillkommer andra att döma om.” —
Nåväl, vi ta det varken som beröm eller
tadel; vi ta det som en kritisk bestämning
av en iakttagare, som inte kan ha varit
ointelligent. Det må nu vara ett nästan
humoristiskt företag, knappast mer än ett skämt,
att hos en människa av sådan resning påvisa
drag, som man enligt gängse språkbruk kort
och gott kallar borgerliga. Men det finns i
ett sådant fall en möjlighet till höjning av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>