Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 45 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Rütger Essén: Generationsmotsättning och hjältedyrkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inställning till allt vad politik heter och hyser föga
höga tankar om dess utövare. Den har alltför
direkt fått känna av det pris varmed
förkrigstidens politiska aktioner fått betalas.

Krigsgenerationen är den offrade
generationen. Till en viss grad kan man också säga
den dekapiterade generationen. Kriget
skördade en större procentsats bland de bästa än
bland de sämsta. Men däremot är det falskt
— som Remarque och andra påstå — att
krigsgenerationen är en förstörd generation.
Det är en hård och skeptisk, av tunga minnen
och av många besvikelser belastad
generation, men förstörd — nej. Bland de
kvarlevande finnas de flesta av Tysklands sakligt
bästa arbetskrafter på alla områden, många
i svåra värv prövade ledarförmågor.
Krigsgenerationens människor ha icke lika lätt som
den föregående — och kanske även den
efterföljande tidens — människor att nå inre
harmoni och visshet. Men kanske just på
grund härav synas de dock stå andligen
högre än både förkrigs- och
efterkrigsgenerationen.

I ett hänseende kan man dock tillskriva
krigsgenerationen något som möjligen kan
betecknas som en verklig skuld. Den har ännu
mer än som var nödvändigt vidgat klyftorna
mellan generationerna. Den har icke
fortplantat någon tradition.
Efterkrigsgenerationen har växt upp utan ledning. Hos sina
föräldrar har den mött en hård skepticism.
Själv har den däremot blivit i rätt hög grad
troende.

RÖSTA PÅ HINDENBURG! En jätteaffisch från presidentvalkampanjen i Berlin.

Det finns nämligen icke något annat ord
för den anda som fyller den tyska
efterkrigsgenerationen. Den söker och längtar efter
ideal. Den är minst av allt individualistisk,
den har icke det ringaste emot att gå i
ledband och lyda kommandoord. Men den
vill att dessa kommandoord skola vädja
till dess fantasi, skapa masshänförelse.
Visserligen äro efterkrigsgenerationens ideal
ofta av den art att de djupt chockera
förkrigsgenerationen. Denna ungdom älskar
sålunda icke fri diskussion, i varje fall icke
resultatlös sådan, men den älskar effekten,
handlingen, riskerar gärna misstag och faror
men hatar stillastående och bekväm
eftervisdom. Den vill hos sina ledare ha
åtminstone en illusion av att de äro
handlingens män, icke ordets.

Den tyska efterkrigsgenerationen är i
politiskt hänseende delad mellan
nationalsocialisterna och kommunisterna. Till drygt två
tredjedelar har den anslutit sig till den förra
åskådningen, till mindre än en tredjedel till
den sistnämnda. Denna uppdelning är icke
som mången tror en tillfällighet. De
ovannämnda allmänna dragen äro visserligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>