Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 46 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Rütger Essén: Generationsmotsättning och hjältedyrkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gemensamma för både nazistisk och
kommunistisk ungdom. Men de positiva idealen
äro helt motsatta. Och då
förkrigsgenerationen tror sig finna en djup vishet i att
konstatera att båda dessa ungdomsriktningar
dock äro samma andas barn, eftersom de äro
fientliga mot den parlamentariska
demokratien, så svara denna ungdoms företrädare
med fullt ärlig förvåning: har ni då
verkligen någonsin trott på allt det där?

RÖSTA PÅ HITLER! Ett av det nationalsocialistiska partiets mest verkningsfulla valplakat.

Överhuvud äro de politiska
partiskillnaderna i Tyskland i högre grad än i något
annat land en generationssak.
Förkrigsgenerationen är socialdemokrater, borgerliga
demokrater, Zentrum eller tysknationella —
och är det av övertygelse. Krigsgenerationen
är skeptisk mot all politik och röstar med
alla partier, men med ringa övertygelse.
Efterkrigsgenerationen är nazister eller
kommunister — men anser detta vara något vida
mer än politik, sådant detta ord hittills
fattats.

Och nu till den tyska hjältedyrkan.

På ett slående sätt har man kunnat
konstatera denna hjältedyrkans karaktär och
yttringar i samband med presidentvalet den
13 mars 1932.

Det visade sig då att tyska folket för
närvarande egentligen endast dyrkar två hjältar:
preussiske fältmarskalken Paul von
Hindenburg och nyblivne braunschweigiska
regeringsrådet Adolf Hitler.

Hindenburg är förkrigsgenerationens hjälte.
Han förkroppsligar alla de egenskaper som
gåvo det gamla Preussen och det kejserliga
Tyskland dess styrka. Samtidigt har han ärligt
och obrottsligt tjänat det Tyskland, som
politiskt tagit sig uttryck i 1919 års
parlamentarisk-demokratiska Weimarförfattning. Han
har sålunda följt samma kurva som
förkrigsgenerationen själv, från kejsartrohet till
demokratitro — tror man. I verkligheten är
det icke så. ”Åtskilligt skiljer oss från honom
i fråga om världsåskådning”, skriver med
rätta Berliner Tageblatt. Hindenburg av 1932
är nog ganska identisk med Hindenburg av
1914. Vad som binder dessa två historiska
gestalter samman är gammalpreussisk trohet
mot staten, Fredrik II:s och Bismarcks
religion. Men hans ärliga tjänst åt
Weimarförfattningens Tyskland har dock även för de
troende demokraterna och
socialdemokraterna byggt en efterlängtad brygga till
hjältedyrkan — detta desto mera som detta
Weimarförfattningens Tyskland nu än en
gång och åtminstone tills vidare räddat sig
just på Hindenburgs namn — den
preussiske löjtnanten vid Sadowa 1866, den
pensionerade generalen vid Tannenberg 1914,
den av socialdemokrater, Zentrum och
demokrater korade rikspresidentkandidaten i mars
1932 — allt med samma ärliga uppsåt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>