- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
21

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Jacques de Lacretelle: Hippolytos’ död. Novell. Översättning av Fulvia Stiernstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

kände mig starkt dragen till henne. På ett
mycket rent och oskyldigt sätt, och jag
vågade ingenting visa i början. Jag var i den
ålder, då man uppfattar kärleken helt och
hållet ideellt, men förverkligar den på det
tarvligaste sätt. Ett äventyr med en kvinna,
som icke tillhörde den speciella kategori, som
kallas glädjeflickor, föreföll mig otänkbart.
Jag beundrade Charlotte Vignet; när jag var
tillsammans med henne uppvaktade jag henne
på ett diskret sätt och njöt därav. Ingenting
annat.

Charlotte Vignet uppmuntrade mig icke
öppet. För övrigt skulle man icke kunnat
komma på henne med den minsta skymt av
koketteri. Hon tycktes själv vara omedveten
om den dragningskraft hon utövade. Hon bar
mycket enkla kläder, i allmänhet av samma
modell, föga urringade och sammanhållna i
midjan av ett skärp. Hon bar helst mörka
färger, aldrig några smycken, använde icke
smink, knappast puder ens. Det enda
utstuderade i hennes toalett var en stor genombruten
sköldpaddskam, som sammanhöll håret strax
ovanför nacken, och vars ceriseröda färg kom
hårets nyanser att framträda.

Men nu, då jag tror mig ha genomskådat
detta ansikte, inser jag mycket väl, hur
mycken konst, som låg bakom hennes sätt att
behaga. Charlotte Vignet var verkligt
genialisk, när det gällde att omge sig med ting,
som förhöjde hennes eget värde. Det sägs att
bästa sättet att parfymera sig inte är att
hälla ut parfymen på sig själv, utan att vara
omsvävad av den. På det sättet gick Charlotte
Vignet till väga. Det var hennes omgivning,
som utstrålade hennes charm. Allt i denna
omgivning tjänade till att på ett fullkomligt
sätt framhäva denna anspråkslösa gestalt,
detta nakna ansikte. Stolarna voro sådana att
hon kunde sitta i dem på ett vårdslöst sätt
utan att kroppens linjer gingo förlorade;
färgen på möbeltygerna var försiktigt väld;

det dämpade jämna ljuset föll på hennes
blomlika hud och lämnade ögonen i mörker,
men ofta kastade en stråle, som kom man
visste ej varifrån, sin eld på hennes gyllene
hår. Och Charlotte Vignet regerade säkert
men med ett verkligt oskuldsfullt utseende
över denna för henne smickrande lilla värld.

Allteftersom mina känslor för henne blevo
starkare, kände jag min oförmåga att ge
uttryck åt dem växa. Jag var jämt vid hennes
sida men utan att våga något. Jag betraktade
henne med brinnande men tyst andakt. Anade
hon ens mina känslor? En afton trodde jag
det nästan.

Vi befunno oss alla tre i det rum jag
beskrivit för dig. André satt vid pianot och
spelade. Jag satt bakom henne och såg på
henne. Jag såg hennes välformade nacke, där
musklerna darrade under huden. Strax
nedanför det magnifika håret syntes en krans av
fjun, ljusgult, ostyrigt likt en ännu spirande
planta. Och som jag inte vågade njuta av
de ting jag hade för ögonen, överflyttade jag
dem i tankarna på en annan kropp, som jag
smekt. Musiken kom fantasi och verklighet
att sakta byta plats i min hjärna och
understödde denna förtjusande lek. André spelade
en Nocturne av Chopin. Plötsligt såg jag
Charlotte Vignets hud genomilas av en
rysning. Hon vände sig till hälften om och såg
på mig från sidan. Det var endast ett
blixtsnabbt ögonkast, men i detta ögonkast såg
jag ett uttryck, häftigt, djärvt, brännande.
Därefter vände hon med sänkta blickar bort
huvudet. Jag kände hur jag rodnade. Jag
tyckte att denna blick liksom klätt av min
själ naken.

Jag kommer ihåg att denna händelse, när
jag väl blev ensam, gjorde mig upprörd ända
till galenskap. När jag gick hem, vände
sig människorna om, förbluffade över att jag
talade och skrattade högt för mig själv. Jag
gjorde upp planer för min förbindelse med

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free