Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hugh valpole
BREV FRÅN LONDON
Den allmänna situationen på den engelska
bokmarknaden är för närvarande så
intressant och i sin helhet så föga kommenterad,
att några få anmärkningar kunna vara på sin
plats. Hela det litterära livet i England
förefaller att hålla på att glida in i en ny fas,
och förändringen beledsagas naturligtvis som
alltid av högljudda protester och bitter
klagan.
En gammal god vän till mig, bokhandlare,
sade häromdagen:
— Man säger, att man måste följa med
sin tid. Men jag har inte lust att följa med
tiden. Och böcker borde inte behöva det. Om
de ha något värde alis kunna de förbli där
de äro.
Ja, men tryckningen, försäljningen,
distributionen och annonseringen av böckerna
måste följa med utvecklingen i dessa tider,
då det är ont om pengar, samtidigt som
bokpubliken ständigt ökas. Faktum är att
förläggaren, bokhandlaren, pressen, kritikern,
biblioteket — alla — befinna sig mitt i en
revolution, som visserligen är oblodig men
som nog ändå inte skall passera utan att
ha efterlämnat åtskilliga skråmor och
blåmärken.
Man kan spåra missnöje på alla håll och
kanter — och likväl: missnöje är liv,
åtminstone när det gäller böcker.
Verksamhetslusten är överallt oerhörd; aldrig kan
jag erinra mig ha hört så mycket resone-
mang om böcker, aldrig kan jag heller
påminna mig ha hört så många i böcker
intresserade människor svära över andra i
böcker intresserade människor. Grälet föres
både privat och offentligt, och några av de
just påbörjade drabbningarna skola
säkerligen komma ännu mera inför allmänhetens
ögon, innan de äro förlorade och vunna. Jag
förutspår till och med ett par
ärekränkningsmål, innan lugnet är återställt.
Vilka äro då förläggarnas bekymmer? Låt
mig först säga, att jag anser, att de engelska
förläggarna ha skäl att känna sig mer än
belåtna över den senaste hösten och vintern.
Vi ha lidit under en av de värsta ekonomiska
kriserna i vår historia, och ändå ha böcker
på det hela taget sålts bra. Naturligtvis inte
alla böcker och inte alltid de bästa böckerna
samt endast undantagsvis de dyrbarare
böckerna. Men i några fall ha verkligt
betydande försäljningssiffror uppnåtts, och
det är inte många förläggare som inte ha en
eller två segrar på sitt konto. Men
förläggarens problem är nu mer än någojisin förr
hur han skall kunna förmå publiken att gå
in och köpa. Det finns ingen förläggare, som
inte är övertygad om att hans nyhetslista är
ypperlig, och fastän han ofta har rätt i sin
övertygelse, ser han den ena boken efter den
andra misslyckas bara därför att publiken
aldrig tycks få höra talas om den. Hur skall
han få publiken att lyssna? Han anser för-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
