Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Läser Ni klassikerna? Kåseri av Serge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
rifwande människa, som drifwer en
widlyf-Hg...
Genom att studera brevfragmentets
bokstavstyper kan det bestämmas vara skrivet
senast sommaren 1815. Dess intresse är icke
obetydligt. Det innehåller ett autentiskt
uttalande av skalden om änkefru Maria
Elisabeth Almgren, som man känner från en
annan forskares Stagneliusundersökningar, och
det intressanta är att denne framställt en
hypotes om att denna fru Almgrens dotter
Fredrica varit ingen mindre än urbilden för
skaldens Amanda! Tyvärr innehåller icke det
bevarade fragmentet någon upplysning om
dottern. Men det bestyrker i alla fall, att
Stagnelius icke bara bott i sainma hus som
fru Almgren utan även haft henne till
värdinna, vilket man förut endast kände genom
en ganska oviss tradition.
Raderna ha också ett annat intresse. Man
har länge varit på det klara med, att
Stagnelius’ skenbart så subtila och orealistiska
lyrik bygger på personliga erfarenheter av
ganska brutal natur, och det har varit en
lockande uppgift för forskningen att bakom
hans dikts romantiska symboler spåra
dåtidens Stockholmsliv. När diktaren talar om
”lyktornas gullröda skimmer”, så menar han
uppenbarligen icke kärlekens bloss i vanlig
mening utan helt enkelt Stockholms gatlyktor!
Och en dikt som ”Den vandrande riddaren”
av 1815 är i själva verket en realistisk
skildring av skaldens flanörtillvaro i Stockholm.
Vad den skildrar är, säger docent Olsson, en
odyssé i erotikens farvatten, där riddaren
föres runt ”kring torg och gator”, stiger in
”där skylten vinkar mig dricka” eller besöker
en sal, där flickor utan ända
vid kronors glans
och instrumenters gälla dån sig vända
i yppig dans.
Detta diktcitat överensstämmer ju ganska
väl med skaldens ovan citerade brev. Låt
vara, att upplysningarna äro torftiga, de
bidraga dock till att föra oss skalden in på
livet, de ge oss en svag föreställning om hans
ensamma vandrande på Stockholms gator och
låta oss på så sätt ana bakgrunden till den
upplevelse, som han gett ett odödligt tittryck
i sina Amandadikter.
Men vi lämna Stagnelius, ehuru mycket
ännu skulle vara att säga, om vad som i
denna väg kan utvinnas ur ett studium
av-hans samlade skrifter. Dessförinnan endast
en sak. Man skall icke klandra oss för vår
indiskreta nyfikenhet. Har man en gång
börjat älska etf diktare, är varje detalj ur hans
liv värd att känna. I och för sig är hela den
litteraturhistoriska detaljanalysen kanske
löjlig och meningslös. Och det är heller icke
vår mening, att den synpunkt på klassikernas
underhållningsvärde som här anlagts skulle
vara den enda eller ens den viktigaste. Vi
ha bara velat visa, att även vår skenbart
alldeles döda klassiska litteratur tack vare
modern forskning för oss kan avslöja människor
och individer av vårt eget kött och blod.
Ett lätt bläddrande i de moderna
klassikerupplagorna är nästan alltid ett nöje av hög
klass. Tegnérs ”Fritiofs saga” har väl för de
flesta svenskar så grundligt förstörts av
skol-läsningen, att man aldrig skulle drömma om
att försöka förnya bekantskapen med ”Nu
är att säga huru” och de andra parodiska
sångerna. Läser man de nyaste upplagorna,
skall man emellertid snart nog finna, att man
delvis står inför en alldeles ny text. leke som
om vi därmed skulle beskylla de närmast
ansvariga för att ha velat snygga upp den
gamla diktcykeln. Saken är tvärtom den, att
de upplagor vi använde i skolan icke alltid
meddela en korrekt text. De nyaste
upplagorna visa sålunda flera ganska
förbluffande korrigeringar. Både i skaldens koncept
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>