Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Läser Ni klassikerna? Kåseri av Serge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
och i hans renskrift heter det sålunda icke
”spetsen av sitt goda svärd” utan ”spitsen av
sitt goda svärd”. Ibland har renskrivaren
helt enkelt läst fel i Tegnérs handskrift.
Ingeborg skall säga i ”Avskedet”:
Ser jag åt lunden, der står mången stam
med Ingeborgs runor ristade i barken.
Vi läste i skolan alla ”ritade”. Tegnér skrev
för övrigt genomgående lånar icke lånar,
gästebud, icke gästabud, Ragnarök, icke
Ragnarök etc.
Man kan också genom att läsa en modern
kommenterad upplaga få en intressant
inblick i skaldens omarbetningar av sin text.
Böök har dragit fram en roande detalj.
Ursprungligen hade Tegnér skrivit som följer
i en bekant passage av ”Fritiofs saga”:
Som bunden Loke skakar förtvivlad i sin harm
två liljesådda kullar, så hävdes hennes barm.
Ämnet var skalden kärt, påpekar maliciöst
hans möderne granskare, men han kunde icke
beröra det utan att ofta nog göra sig skyldig
till svåra smaklösheter. Kanske hade
skalden en känsla av att strofen icke var lycklig.
I varje fall övergick han i omarbetningen
från jordbävning till sjögång och ändrade
stället till:
Som tvenne vattenliljor inunder stormens larm
stå gungande på vågen, så hävdes hennes barm.
Ett studium av originalmanuskripten kan
också ge andra roande resultat. Den fjärde
romansen slutar som bekant med den scen,
då Fritiof trotsar kung Helge på tinget:
Så sagt han klöv i ett hugg allen
kung Helges guldsköld som hängde på gren.
I två halvrunder
han klang mot högen, det klang inunder.
En främmande hand har — fortfarande
enligt Böök — här tillfogat en parodisk strof:
Så Jätteskalden, med högsint köld,
klöv jernekspannan på H—d.
Det gav ett dunder,
ty tjock var skallen och tomt inunder.
Det är givetvis den stackars
Hammarsköld — Hammarspik som här åsyftas;
bekant är, att Tegnér ägnade hans grekiska
språklära den kanske fruktansvärdaste
recension, som någonsin skrivits på svenska.
Vi ställa därmed tillbaka Tegnér och
Stagnelius på hyllan och ta i stället fram ett band
ur Bellmansällskapets nya vackra
Bellman-upplaga. Fredmans sång n:r 64 hör icke till
de okända: ”Fjäriln vingad syns på Haga”
Men läser man dikten litet närmare, skall
man finna, att den kanske icke omedelbart
låter sig förstås. Andra strofen lyder som
bekant:
Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina ränlar höjes
gungande den vita Svan;
längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall,
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall.
Strofen är närmare besett ganska
egendomlig. Vad är det egentligen för en
besynnerlig skog, som ekar av granithuggning,
och där yxan oupphörligen går? Veterligen
höras dessa ekon endast när en större
röjning eller ett större bygge går av stapeln.
Läser man kommentaren, skall man också
mycket snart finna, att dikten ingalunda
skildrar Haga skog i största allmänhet.
Dikten skrevs ursprungligen som en supplik till
baron G. M. Armfelt med begäran att
skaldens hustru skulle utnämnas till åldfru på
Haga slott. Det är denna bakgrund som
förklarar dikten. Ekon från yxans gång och
larmet från granithuggningen förklaras myc-
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
