Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Maj 1932 - Recensioner - G. S.: Vildmarksliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Vildmarksliv.
John Utterström: Pälsjägarliv.
Wahlström & Widstrand. 7: 75.
Stig Wesslén: Kungsörnarnas dal.
Norstedts. 6: 25.
Den nordamerikanska prärien, där
indianerna redo i blodtörstig yra på sina
mustanger runt det omringade blockhuset,
har för länge sedan hopplöst avromantiserats
genom bilchausséer och skördemaskiner. Men
Kanadas vildmarker äro gudskelov ännu vad
de voro. Där ströva Fennimore Coopers
pälsjägare alltjämt omkring i skogarna, och
riktiga guldgrävare vaska guld i strömmarna.
Det är bara indianerna som nedsjunkit till
ett jämmerligt, degenererat proletariat. Vi
sågo nyligen en film från dessa trakter,
upptagen av bröderna John och Sven Utterström,
under en jaktexpedition. Det var en
överdådig film, berättad med överraskande
naturlig säkerhet. Där funnos storslagna
naturbilder och lustiga eller rörande detaljer,
återgivna med stor fyndighet. Man lämnade
biografen mera övertygad än vanligt om att
man misstagit sig på sin kallelse. Man borde
naturligtvis ha blivit pälsjägare.
Filrhens framgång har rcke lämnat
förläggarna någon ro. Den som berättar så bra
med kamera borde väl också kunna berätta
i ord. Det är John Utterström, den äldre och
icke guldmedaljerade av bröderna, som först
lyssnat till locktonerna och skänkt
Wahlström & Widstrand en samling jakthistorier,
som bör ha utsikter att finna många läsare.
Han berättar ur mångårig erfarenhet och man
behöver inte befara några
söndagsjägar-historier. För den själv icke jagande läsaren
bli kanske historierna ibland litet enformiga,
men man njuter hela tiden av den friska
luften och de härdande strapatserna. John
Utterström verkar att vara en ovanligt rejäl
karl, som aldrig försöker att göra sig
intressantare än han är. Man trivs i hans trygga,
ärliga sällskap.
Stig Wesslén är en ung forstmästare med
ovanligt goda, iakttagande ögon och en
filmkamera, som han lyckas uppmontera i den
mest indiskreta närhet av de skyggaste djur.
Häromåret skördade han en välförtjänt
berömmelse för en med unika bilder utrustad
bok om kärrhökarna, ”Träskets aristokrater”,
och nu har han, uppmuntrad av framgången,
blivit färdig med en ny bok om ännu mer
aristokratiska rovfåglar, nämligen
kungsörnarna själva.
För att finna dessa människofruktande och
människoföraktande fåglar måste han
företaga en strapatsrik expedition långt in i den
lappländska fjällvärlden, till en dal, som
hyste icke mindre än tjugutvå örnbon. Här
byggde han med mycken möda sina
kamera-gömslen och vaktade från dessa troget under
månader på sina observationsföremål. Redan
som sport betraktad är prestationen värd
respekt, studerar man emellertid resultatet
stegras en känslor till beundran. Bilderna
äro överlägsna och den åtföljande texten
välskriven och fängslande. Första kapitlet är
visserligen en smula ansträngt poetiskt och
högtravande, men så snart författaren
befinner sig öga mot öga med fåglarna,
glömmer han lyckligtvis att ”skriva vackert’
och berättar okonstlat och träffsäkert om vad
han ser. Medvetet eller ej, i varje fall med
stor effekt, blir han lika osynlig för läsaren
som han är för örnarna. Inför det
fascinerande skådespel, som rullas upp inför våra
ögon, glömma vi alldeles att fråga efter hur
det egentligen är möjligt att vi kunna se och
uppleva allt detta. I sin ödmjukhet inför
materialet är i varie fall Stig Wesslén en
stor konstnär. G. S.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
