Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Agnes von Krusenstjerna: I andra hand. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
en ung flicka med lemmar svällande av blod
och glad lust.
Det var efter en av dessa ensamma
månskensnätter Alma Liljestam satte in en annons
i tidningen. Av annonsen framgick att ”ung
ordentlig flicka” fick dela rum.
— Jag behöver pengarna sade hon till
de andra fruntimren i våningen, då de kommo
med frågor.
Men Alma visste att vad hon behövde var
just att ”dela rum”. Med vem? Ack, med
en ung flicka! Hon ville känna doften av
ett ungt väsen dessa vårdagar och vårnätter.
Hon ville höra andedragen från någon som
sov i bädden nära henne. Hon ville höra en
klar röst skratta och prata. Hon ville ...
Ja, hon kunde inte vara ensam. Månen
skulle falla ned på hennes huvud som en kall
och tung sten en av dessa ensamma nätter.
Stjärnorna skulle sticka en av sina vassa
taggar i hennes ögon, så att hon bleve blind
långt innan döden lade sin skugga över synen
för alltid.
— Jag tar inte första bästa, sade Alma
så slugt till de frågvisa. Å nej! Jag skall nog
se vad människan går för.
Men första bästa flicka, som steg över
tröskeln som svar på Almas annons, fick
strax hennes hjärta i sin famn. Å ja. Alma
var förstås inte så tillmötesgående genast.
Hon frågade ut den unga flickan om hennes
anställning, hennes vanor, hur dågs hon
skulle vara uppe om morgnarna. Och hon
ville rakt inte pruta på priset, Alma
Liljestam.
Hon stod där vid bordet, liten, uttorkad,
med det bruna håret i en knut i nacken, med
insjunket bröst, med magra, knotiga händer
— och hennes blick borrade sig vass in i den
unga flickans.
Det var en flicka olik alla andra Alma
sett. Grovbyggd med käckt svängande axlar,
höfter som buktade sig i en djärv båge under
den åtsittande eldröda regnkappan, ett vackert
men sällsamt ansikte med mattblek hy och
ett par kolsvarta ögon som sköto blixtar
under den blåsvarta luggen. Kanske var hon
av italienarsläkt. Kanske spanjorska. Hennes
röst var alis icke klar, som Alma drömt sig
den, men litet hes med ett bestickande och
förtrollande tonfall.
Hon hette Kerstin Angelin, sade hon, men
kallades för Tatti. Hon arbetade på en
syateljé och måste i väg tidigt om morgnarna.
— Jag skall väcka er, sade då Alma
småleende och prutade i samma ögonblick av
en femma på det redan anspråkslöst tilltagna
priset.
Därmed var saken bestämd.
En koffert anlände. En koffert som luktade
läder och som föreföll så stor i det lilla
rummet.
Och när kofferten öppnades, regnade
silkes-combinations, glänsande strumpor, lysande
klänningar över rummet, som om en okynnig
hand strött omkring blommor. Bilden av
Jesus i gips, som stod på skrivbordet, fick
ett par underbenkläder över sig.
Gruppporträtten av kamraterna i frälsningsarmén
på byrån försvunno helt i en sky av siden.
Alma hjälpte till att ordna alla dessa plagg
i lådorna och i garderoben, där hon blygt
sköt in i hörnet sin bästa helgdagsklänning
av svart ylle med krage och manschetter av
något vitt och hårdstärkt.
Så skyndade flickan bort till sin ateljé.
I dörren gav hon Alma en nick och ropade
med sin hesa röst:
- Hej!
Ännu sedan hon gått fyllde detta rop
rummet, som om en brusande våg från havet
rullat in och icke ville lägga sig till vila.
Det tisslade och tasslade i korridoren,
röster viskade, fötter trampade. Alma förstod
att de gamla fruntimren, väckta ur en
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
