Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 29 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Rütger Essén: Om det ryska folkets karaktär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alkoholberusningen, vilken han alltid älskar, endast
ger en saligare ton.

LENINS MAUSOLEUM PÅ RÖDA TORGET I MOSKVA

Alltid när jag tänker på ryssarna kommer
jag ihåg en halvfull sibirisk körsven, som en
gång drev sin trojka i slängande galopp över
den milsvida, öppna stäppen. I sin glada
vårdslöshet råkade han emellertid snudda vid
en nyupprest telegrafstolpe. Hans salighet
förbyttes då i den mest måttlösa ilska, och
med ett våldsamt piskrapp röt han ut i
rymden: ”Bjésovaja tjesnotá!” — ”Det är
fan vad här blivit trångt!”

Så är ryssen fullständigt oförmögen till
all självbegränsning och självdisciplin, vilket
med andra ord betyder att han helt och hållet
saknar vad vi här i Europa kallar karaktär,
vilja, ansvarskänsla. Hans väsen är brett,
formlöst och driftmässigt, och detta beror
icke enbart på hans primitivitet.
Primitiviteten är visserligen oförneklig, men kommer
nog med tiden att gå över. Och för resten
har det moderna Ryssland på grund av en
del egendomliga historiska sammanträffanden
kommit att visa oss i praktiken hur
ickeprimitiva ryssar ta sig ut.

Den gamla så kallade borgerliga
intelligensen i Ryssland var nämligen icke
primitiv. Den var tvärtom en brådmogen
drivhusprodukt, uppkommen därigenom att en liten
avskild del av ryska folket under två
århundraden upptog västerländsk kultur och
levde med i Europas liv. Dess livskällor voro
emellertid avskurna, och denna klass var
alltså egentligen redan från början
livsoduglig. Nu är den också oåterkalleligen
försvunnen. Men den var rysk.

Dessa ryssar ha bäst skildrats av
Dostojevskij och Turgenjev. En del av oss har väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>