- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
31

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Rütger Essén: Om det ryska folkets karaktär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryssarna är i alla fall ett världsfolk, och deras
egen historia börjar egentligen först då. De
slog då sönder ett tvångssystem. Detta skedde
först och främst därför att det som
tvångssystem hade blivit för svagt och dåligt, men
för det andra därför att det i växande
utsträckning — det hanterades ju också till stor
del av åtminstone halva västerlänningar —
inriktade sig på att europeisera ryssarna, och
detta kände de instinktivt som något galet.
I själva verket hade den så kallade ryska
själen i tvåhundra år våndats under S:t
Petersburgs förhatliga europeism, en olust,
som kulminerade under det starka
engelskfranska inflytandet 1912—1917.

Från 1917 har ryssarna alltså börjat sin
egen historia. Vi får så småningom se
hurudan den blir. Den kommer i varje fall att
bli något ganska nytt.

Hittills har Ryssland nämligen i själva
verket nästan alltid regerats av utlänningar.
Enligt den gamla Nestorkrönikan kom deras
utsända en gång till varjagernas hövding
Rurik och bad honom regera över deras
land. ”Det är stort och rikt, men där finns
ingen ordning.” Denna symboliska berättelse
ger klaven för Rysslands historia i tusen år:
först de svenska vikingarna i Kijev —
dugliga i krig och administration, folkliga och
populära, men alltför släpphänta — sedan
tatarerna och deras khaner i Kazan och
Astrachan — hårda, kalla, metodiska, giriga,
men alltför fåtaliga och exklusiva — så ett
ryskt mellanspel med Ivan den
Fruktansvärde, det ”stora virrvarrets tid” och de
bigotta gammalryska
sextonhundratalstsarerna fram till Peter, den för de verkliga
ryssarna antikristlige usurpatorn, som med
sanna bolsjevikmetoder lade dem under
Europa och S:t Petersburg — sedan de
tyskbaltiska baronerna, djärva, högdragna och
dugliga, och de halvtyska tsarerna, i regel
mindre dugliga, vilka tillsammans spelade
med Ryssland i den europeiska politiken och
byggde upp en europeisk fasad, bakom vilken
dock det verkliga Ryssland levde tämligen
oberört, tills dess härskande regim i
förblindat vanvett störtade sig i ett europeiskt
krig av större räckvidd än denna stat tålde
vid — och därmed grävde sin egen grav.

Men Ryssland andades i alla fall friare.
De främmande, erövrade europeiska
provinserna i väster voro borta och den europeiska
tvångströjan söndersliten. Ryssarnas eget liv
började.

Men även nu skall man ej tro att man
förstår Ryssland, om man bortser från de
främmande elementen. Lenin hade tatarblod —
därav hans kyla och realism — Trotskij är
en renodlad typ för den internationelle
juden — därav hans syn på Ryssland som ett
redskap och ett experimentalfält — Stalin är
av slug kaukasisk bonde- och rövarras —
därav hans förmåga att spela ut ryssar mot
ryssar. Och så vidare. De rödhåriga ryska
judarna sitter i massor i partiinstanser och
industribyråer, där de är oumbärliga.
Kaukasier och tatarer är framträdande i
krigsmaktens kadrer. Men dock är Ryssland i dag
ryskare än någonsin sedan sextonde och
sjuttonde århundradena.

Vad detta innebär kommer vi och våra
barn säkert att grundligt få lära oss.

Men jag skall återgå till ryssarnas
karaktärsdrag.

I ryssen som samhällsvarelse finns en
tydlig dualism. Han är instinktiv anarkist —
men han vill regeras. Han hatar självpålagt
tvång — men han vill bli tvingad. Han saknar
alla begrepp om personlig självständighet,
mänsklig värdighet och individuellt ansvar
— men han har ett intensivt intresse för sina
medmänniskor, och hans liv är från födelsen
till döden kollektivt på ett sätt som vi
västerlänningar knappt kan fatta. Och eftersom han
icke i minsta mån är individualist har han ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free