Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Kjell Strömberg: Pierre Bost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
Latin, Homicide par imprudence — en liten
förstudie till den stora roman som nu rönt
äran översättas till svenska och vars ämne
redan lekte mig i hågen. Jag fick ett
obetydligt litterärt pris, men därmed också blodad
tand, och satt några år på Nouvelle Revue
Frangaise som välbeställd förlagstjänsteman,
med god tid över att arbeta för mig själv.
Det gjorde jag också. Men en vacker dag
frestade mig djävulen — ja, ungefär som i
boken, min stora bok — och jag gick över
broarna, till andra sidan floden, blandade
mig i vimlet på fåfängans marknad och blev
bergtagen av ett Paris, som jag förut icke
kände. Bulevarden upplevde en hektisk
blomstringsperiod, och det var
sötebröds-dagar för en pennans man, ty nya tidningar
och tidskrifter sköto upp som svampar ur
marken. Det gällde bara att passa på och
hålla sig väl framme, så länge
högkonjunkturen varade. Till och med de speciella
finansorganen höllo sig med en litterär
avdelning. Det var i m:me Hanaus sedermera
herostratiskt ryktbara Gazette du Franc jag
gjorde mina första lärospån som journalist,
och jag måste erkänna att den företagsamma
och frispråkiga damen på mig verkade
ganska sympatisk: liten och fetlagd, med ett
präktigt Nerohuvud, maskulint betonad i
dräkt och vanor, men med ett sprudlande
kvicksilverhumör, som intog och avväpnade
inte bara unga spolingar som jag utan också
grånade män i staten. Från litterär krönikör
avancerade jag snabbt till
redaktionssekreterare utan att begripa ett pinal av börsaffärer
och annan ekonomisk mystik, som upptog nio
tiondelar av spaltutrymmet. När madame
började grunda banker och flyttade in i eget
palä vid Rue de Provence med sin tidning,
tog jag min Mats ur skolan, trött på jäktet
men åtskillig erfarenhet rikare. Kort därefter
fick hon som bekant gratis husly av staten
i Saint-Lazarefängelset och är nu där igen.
PIERRE BOST
Även jag äter numera statens bröd till
omväxling med min förläggares — som officiell
referent av förhandlingarna i höga senaten.
— Och så ert andliga signalement, som
ni fattar det själv. Ni förefaller inte höra
till de yttersta dagarnas heliga?
— Nej, jag har sett för mycket av dessa
brödraskap för att kunna ta deras formella
experiment och litteraturpolitiska kupper på
allvar — kubister, dadaister, surrealister och
vad de allt heta. De ha visserligen tillfört
språket en hel del nya effektmedel, som inte
äro att förakta. Men jag har alltid intresserat
mig mera direkt för livet och människorna,
och när jag sökt omsätta mina rön i roman
eller drama, har jag minst av allt tänkt på
att vara de senaste modediktaten till lags.
Jag är ingen revolutionär i vitterheten; jag
håller styvt på klassikerna. Alain var min
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
