Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Sven Stolpe: Prästdöttrarna i Haworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
den beskedlige kyrkoherden, skulle ha gett
avlopp åt sitt temperament genom att i
kritiska ögonblick knalla med en pistol från
sitt fönster — och det är lika obestridligt,
att mrs Gaskell som god viktoriansk puritan
med lätt hand gick förbi eller sopade över
alla moraliskt betänkligare punkter i särskilt
Charlottes historia; alla dessa försummelser
och försyndelser mot den objektiva sanningen
rättas omilt och eftertryckligt av Charlotte
Brontës sista, buttert samvetsgranna biograf.
Men trots detta rymmer mrs Gaskells bok en
samling upplysande detaljer, som man icke
till något pris skulle vilja undvara. Kan
man till hennes verk lägga Clement Shorters
kommenterade brevsamling ”The Brontës
and their Circle”, som bland annat
föreligger i en prisbillig och vacker edition i den
förträffliga serien The Wayfarers Library,
är man ganska väl rustad för vandringen.
Det litterära intresset dominerade
familjen. Redan vid tio års ålder följde en av
systrarna i pressen parlamentsdebatterna och
kunde med fadern diskutera dagens politiska
händelser. De yngre syskonen roade sig med
att författa och uppföra scener, och framför
brasan kunde de i timmar berätta för
varandra om sina märkliga fantasiupplevelser.
De utvalde var och en sin älsklingsö och
befolkade den med märkliga historiska och
ohistoriska gestalter; Charlotte föredrog
Wight och hennes hjälte var naturligtvis
hertigen av Wellington och hans två söner. Man
delade också upp sig i två grupper, vilka
spunno på två motivkomplex. Charlotte slog
sig tillsammans med brodern Branwell och
sysslade med en stat, som de kallade Angria,
belägen någonstädes i Västafrika, nära
Ni-gerns delta. Angrianerna styrdes av konung
Zamorna och folkets öden förhärligades i
dikter och krönikor. Emily och Änne hade
ett annat rike, Angöra, ett hyperboreiskt och
bergigt land, befolkat av gondalernas vilda
V
%
CHARLOTTE BRONTË
Efter en teckning av George Richmond 1850.
folk, vilkas härskare var kejsar Julius. I
detta rike förekom bland annat häftiga
strider mellan rojalister och republikaner. Det
egendomliga är, att dessa fantasier icke
avbrötos med en något mognare ålder.
Branwell skrev ”The rising of the angrians” ännu
när han var nitton år gammal och därmed
försvann Angria ur litteraturen, men Emily
och Änne fortsatte i hemlighet med att dikta
om gondalernas märkliga folk hela livet
igenom. Emily sysslade således med
gondaldik-ter samtidigt med att hon författade sin enda,
men i stället världsberömda roman, den
ojämförliga ”Wuthering Heights” (på
svenska ”Blåst”). Mrs Gaskell, som dock icke
alltid är alldeles att lita på, uppger, att
Charlotte under sina tidigare år hann med
sammanlagt tjugutvå volymer, alla upp emot
hundra sidor och skrivna med den mest
mikroskopiska handstil!
Charlottes skolgång blev trist; den måste
här passeras. Nämnas bör emellertid, att hon
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
