Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Recensioner - G. S.: Med Ludvig Nordström jorden runt - G. S.: En distingerad naturvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
i honom genast det rätta sändebudet, och så
begav det sig, att Ludvig Nordström, som
reste ut som svensk, faktiskt kom tillbaka som
samoanskt sändebud till konungen av Sverige.
Givetvis inser Nordström, att Sverige icke
har något att göra med denna sak. I stället
vänder han sina blickar mot Tyskland, som
tidigare hade överhögheten över öarna och
som därunder skötte sig mönstergillt.
Tyskland har också efter världskriget mer än
någon annan stormakt bevisat sin goda vilja
att arbeta för friheten och rätten. Därför är
det närmast Tysklands sak att fordra en
undersökning av Samoaaffären. Ludvig
Nordström ämnar också söka nå den tyska
pressen och den tyska opinionen för att få en
åtgärd till stånd.
Vi ha här utan kommentarer refererat
denna episod på oproportionerligt stor längd,
dels därför att den av författaren tillmätes
en avgörande betydelse och dels därför att
den är ytterligt betecknande för Ludvig
Nordströms i bästa mening naivt nyfikna,
modiga och energimättade attityd gentemot
sin omgivning. Vilken annan människa skulle,
om han ställdes inför ett svårt och ovanligt
problem som detta, utan tvekan söka gå till
botten av det och aktivt ingripa för att få
en ändring till stånd? Det är möjligt att en
mera skeptisk och reserverad hållning varit
klokare och mindre utsatt för löje, men
Ludvig Nordström har aldrig i första hand tänkt
på att hålla sig själv på den säkra sidan.
Han trivs i bataljens medelpunkt och tar och
ger slag med samma glada mod. Rent som
vitalitetsprov betraktad är denna
reseskildring ett fenomen. Den omfattar nära 600
stora sidor, skrivna och illustrerade under
fem månader till sjöss och i hamn. Intrycken
ha gått direkt genom hjärnan ned på
papperet och ritblocket, därav kanske en viss brist
på sammanhang och en och annan
motsägelse, men därav också en sprudlande
spon-taneitet och språklig friskhet. Man må finna
många åsikter dubiösa och befängda, men
man kan icke undgå att stimuleras, irriteras
och fascineras. Reseskildringarna tillhöra
vanligen de litterära bedövningsmedlen, här
är som omväxling en stärkande medicin, som
kommer en att känna sig vaknare efter än
före läsningen. G. S.
En distingerad
naturvän.
Knut Hagberg: Fågelvägar. Norstedts.
5: 50.
Birdwatching — att vakta på fåglar —
tillhör väl icke de mera heroiska sporterna men
har ; synnerhet i England utbildats till en
nobel förströelse för lorder, statsmän och
lärde. Socialt sett står den på samma plan
som rosenodling och laxfiske. Med
kännedom om Knut Hagbergs anglosachsiska
orientering ligger det nära till hands för den
maliciöst anlagde att i hans på senare år
flitigt dokumenterade intresse för fåglar och
häckplatser se ett medvetet försök att anpassa
sina levnadsvanor efter engelska förebilder.
Det må förhålla sig så eller ej, huvudsaken
är i varje fall, att när man nu studerar hans
små naturuppsatser i en elegant (och
förvånande billig) Norstedtvolym, så verka de
kemiskt fria från medvetenhet och snobberi.
Det är icke att misstaga sig på att den svenska
naturen och den svenska fågelfaunan i den
lärde och spirituelle litteraturdoktorn funnit
en av sina hängivnaste vänner och
skickligaste försvarsadvokater. Knut Hagbergs
evangelium är i mycket detsamma som Einar
Malms, men det predikas med betydligt större
koncilians. Är den senare en fanatiskt trosviss
frikyrkopredikant, så är den förre en sober
abbé med mjuka handrörelser och lågmäld
stämma.
Knut Hagberg gör som naturkännare icke
anspråk på att vara annat än en beläst
amatör. Värdet av hans iakttagelser är
säkerligen ringa ur biologisk synpunkt, varmed
icke menas att de äro felaktiga utan endast
föga märkliga. Deras värde ligger helt på det
estetiska planet, och härvidlag skulle man
vilja karakterisera Hagberg mera som en
inåtvänd än en utåtvänd iakttagare.
Terminologien är kanske litet underlig och kräver en
definition. Hagberg iakttager aldrig någon-
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
