Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
med boxningen tills han blivit missbildad och
oproportionerlig. Han kunde i alla fall aldrig
ha blivit en första klassens boxare, det var
han för välbyggd till. Hans ben voro för
smala och hans bröstkorg inte tillräckligt
platt. Han hade varken den rullande gången
eller de kullriga skuldrorna hos en utsliten
boxare. Strax under högra sidans revben
funnos två ljusröda ärr — minnen från en
banditstrid som utkämpats för länge sedan
på Hester Street. För övrigt var kroppen
slät och fin som marmor.
Medan han torkade sig, tänkte han på sin
kropp som på ett utsökt maskineri, vilket han
manövrerade men ej identifierade sig med.
Då han tänkte på den, hade han en känsla av
att det, som hänt hans kropp, ej hade med
honom själv att göra. Han tänkte på alla de
kvinnor han känt och ali den sprit han druckit,
innan han haft förstånd om att alldeles avstå
från att dricka och kände ett besynnerligt
behov att ruska av sig hela detta brokiga,
skamliga, lastbara förflutna som om det varit
en gammal smutsig kostym. Detta behov hade
han känt allt oftare på sista tiden.
Han tyckte att den Beppo, som var ägare
till en så flott lokal som Femtiofemman och
hade så många fina vänner, borde göra
sig av med fattiglappen, tredjeklassboxaren,
krogkunden, gigolon och spritlangaren Beppo.
Den episod han mest skämdes över var den
med mrs Triplett, ty i hela nio månader
hade han levat på hennes frikostighet.
Sedan han satt på sig den guld- och
purpurfärgade morgonrocken, gick han in och åt
sin frukost, men i stället för att ta upp
tidningarna och som vanligt titta efter nyheter
fortsatte han att fundera över sig själv.
Han undrade vad det blivit av Maudie
Triplett. Nuförtiden såg man aldrig några
fotografier från hennes avfärder till eller
ankomster från Europa eller läste historier
om hennes juveler och hennes skilsmässor.
Det måtte bero, tänkte han, på att hon blivit
gammal. Han funderade över hennes ålder
och räknade ut att hon måste vara nära femtio
vid det här laget. På den tiden de voro
tillsammans var hon trettionio eller fyrtio och
det var nära tio år sedan dess. Medan han
konsumerade fyra ägg och det kött som fanns
på brickan på det förgyllda bordet, satt han
och mindes henne, så som han sett henne
i just detta rum, när hon bott i just detta
hus; fast då var rummet i skärt och silver.
Hon hade varit lång och mer frappant än ,
vacker med artificiellt blont hår och anlag
för fetma. Och hon var en hygglig persedel.
Ju äldre han blev, desto mer respekterade
han henne, inte för hennes moral men för
hennes intelligens. När en kvinna en gång
givit sig in på den banan, tyckte han, så
kunde hon ju likaväl göra den till en god
affär. Han förstod nu att alla hennes juveler,
skandaler, giftermål och skilsmässor voro
god affärsteknik. Hon insåg reklamens värde.
Hon tänkte i stort.
Och han visste att det var Maudie Triplett,
som väckt hans egen ambition. Det var
Maudie som skickat honom till den rätte
skräddaren, lärt honom att bada var dag och
undervisat honom i hur man handskas med
knivar, gafflar och skedar, hur man låter sig
presenteras för en dam och hur man gör sin
entré i ett rum. Nu när han tänkte på det,
var han tacksam mot Maudie för att hon lärt
honom att det finns det, som är bättre i
världen än att vara en tredje klassens boxare.
Ja, hon hade förstås uppfostrat honom för
att få honom så pass presentabel att hon
kunde ta honom med sig ut, men han
struntade i anledningen; hon hade uppfostrat
honom och det var han tacksam för.
Medan han satt och drack sitt kaffe, tänkte
han på, hur fantastiskt det var, att han nu
ägde det hus, där han och Maudie en gång
bott. Det var sådant där man läser om i
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
