Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
tidningar — ”Springpojke blir firmans chef”
— ”Före detta hamnarbetare nu
skeppsredare”. Han letade omedvetet efter en rubrik
som kunde passa hans fall. Så skrattade han
till, ”Exboxare nu ägare av exklusiv
nattklubb”. Han skrattade högt och blev sedan
allvarlig. Lustigt nog skämdes han.
Lustigt nog var det tanken på flickan med
det bleka, smala ansiktet, som kom honom att
skämmas. Han såg henne för sig, så som han
på sista tiden ofta sett henne sitta ensam i
ett hörn av den stora matsalen drickande och
betraktande de andra i lokalen. Det var
någonting hos henne som skilde henne från
alla andra kvinnor. Han blev sentimental
när han tänkte på henne. Hon var just sådan
som den skulle vara, som han en dag skulle
vilja gifta sig med — en dag rätt snart,
tänkte han, ty gammal gubbe tänkte han inte
vara, när hans egna ungar växte upp. Flickan
med det smala bleka ansiktet var en fin dam
och hur skulle hon kunna förstå en kvinna
som Maudie Triplett? ”Förbaskade flicka!”
tänkte han. Men han kunde inte få henne ur
huvudet.
Äntligen reste han sig för att klä sig,
börjande med silkesunderkläder och slutande
med oklanderlig stärkskjorta och smoking.
När han var klädd och hade stuckit kamelian,
som Tony haft med sig, i knapphålet,
granskade han sig i den långa spegel, som
suttit där ända sedan Maudie Tripletts tid
och tänkte: ”Jag ser ut som en gentleman
ända tills jag öppnar munnen — mer
gentleman än många av de där snobbarna, som
dricker sig fulla en trappa ner.” Sedan tog
han en nackspegel och beundrade sig i den
från alla håll. Medan han gjorde det,
knackade Tony ånyo på dörren.
— Miss Jellyman är här, ropade han.
Och Beppo gick nedför trapporna till det
rum, som kallades biblioteket, och tog
tidningshögen med sig.
I salongen och i hallen inunder hade
aftonens liv och rörelse just börjat. Bakom
matsalens aluminiumbar skakade bartendern
Frank cocktails åt två flickor och en herre i
grå kostym. Hovmästaren Henry gav order
och ordnade bord för middagen. Billy, sorrr
spelade piano cocktailsdags, satt i sitt hörn
och klinkade svagt: Ym the one for my baby
and she’s the one for me. Tre affärsmän
kommo uppför trappan konverserande om
börsnoteringar.
Beppo passerade dem på väg ner och
märkte dem knappast, förrän en av dem
ropade: — Hallå, Beppo! Då vände han på
huvudet och svarade: — Hallå, mr Morgan,
och fortsatte ner. Han avskydde när folk
kallade honom ”Beppo” som om han vore
en uppassare. Han ville bli kallad ”mr
Bian-chini”.
Han gick igenom hallen och in i
biblioteket, där miss Jellyman väntade. Då han
öppnade dörren reste hon sig.
Miss Jellyman var femtiofyra år och
mycket lång och kantig. Hon hade en lång
tweedkappa av obestämt snitt samt hatt med
strutsplym. Hennes ansikte var rektangulärt
och långdraget med en ganska stor, romersk
näsa, vilken uppbar ett par svartbågade
glasögon fästade vid hennes höghalsade blusliv
medelst en smal, svart snodd. Då hon fick
se honom, rodnade hon och sade:
— God afton, mr Bianchini.
Beppo lade ifrån sig tidningshögen på
bordet och tog henne i hand. Hon ryckte till
litet och sade:
—- Jag hoppas jag inte kommer för sent.
— Nej, sade Beppo, jag är just klädd. Sitt
ner.
Miss Jellyman satte sig.
— Jag förmodar vi kan börja genast.
— Naturligtvis, sade Beppo och satte sig
vid bordet mittemot henne.
Miss Jellyman var född i Yorkshire. Hon
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
