Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
om plats här, sade hon och tittade på de
tomma bokhyllorna, men jag förstår inte när
en så upptagen man som ni får tid att läsa.
— Sedan jag lagt mig, sade Beppo. Han
gick långsamt mot dörren. Miss Jellyman
rodnade och hennes hästlika ansikte såg ut
att svullna genom inre, våldsam
kraftanspän-ning.
— Mr Bianchini! lyckades hon få fram.
— Ja? Beppo vände sig om.
— Det är en sak jag ville be er om.
— Vad då?
—- Jag har alltid undrat, hur det ser ut
där uppe. Jag ”har alltid längtat efter att få
se det.
I sin upphetsning hade hon rufsat till sig
så att det grå håret hängde i testar under
hatten med strutsplymen.
— Jag skulle så gärna vilja äta middag
här någon dag, sade hon.
Beppo skrattade.
—• Naturligtvis. Det var trevligt. Vilken
dag som helst; men är ni inte rädd att bli
sedd hos en sådan som mig.
— Nej, det har jag redan tänkt på. Jag
anser det inte troligt att någon av mina unga
damer kommer till en sådan här lokal. På
nytt rodnade hon våldsamt. Jag menade
ingenting illa — det förstår ni nog.
— Visst, sade Beppo, men jag tänker allt
ni skulle bli förvånad att se, hur fint folk
det kommer hit. Han skulle just säga att det
var en ”apart” lokal men mindes miss
Jelly-mans tillrättavisning och hejdade sig. Varför
kommer ni inte och äter middag i kväll. Det
är en bra dag — lördagskväll. Kom och sitt
vid mitt bord som min gäst.
Hon ryckte till igen och sade:
— Å, mr Bianchini, ni är alltför vänlig.
Allt jag begär är ett litet krypin i ett hörn,
där ingen lägger märke till en gammal fröken
som jag. Jag skulle förfärligt gärna vilja
komma i kväll, eftersom jag är ledig i
morgon. Men jag skulle vilja gå hem och klä
om mig först. Jag har inte varit hemma på
hela dagen. Jag kan vara tillbaka halv nio.
Är det tillräckligt?
— O. K.! I detsamma kom Beppo ihåg att
Iris telefonerat och hotat att komma och
ställa till skandal och att Maudie Triplett
var återkommen från Europa; men då han
såg, hur miss Jellymans ansikte brann av
spänning, hade han inte hjärta att svika
henne. ”Jag tar emot Iris där uppe”, tänkte
han. ”Det är inte första gången hon är där.”
Miss Jellyman plockade ihop sin väska,
sina böcker och de två paket hon bar och
sade så plötsligt:
— Ni gjorde ett fel nyss. Det heter ”hos
en sådan som jag”.
Han skrattade och öppnade dörren åt
henne. Inte ens i detta upphetsade tillstånd
förnekade sig hennes plikttrohet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
