- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
13

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

med honom, när han öppnade dörren för
henne.

Och som han satt där i alkoven mitt i allt
stoj och larm, skrammel av cocktailshakers
och pianoklink, fick Beppo plötsligen en
sällsam tanke, en tanke som aldrig förr fallit
honom in och som för några år sedan aldrig
kunde ha runnit upp för honom. ”Kanske”,
tänkte han, ”det är det här folk menar, när
de talar om kärlek. Kanske det är det här
det står om i böckerna, som miss Jellyman
ger mig att läsa.” Och han kände sig trist.

Kvinnor voro ingen nyhet i hans liv; det
hade alltid varit så gott om dem att det gjort
alldeles detsamma antingen de kommo eller
gingo, antingen de infunno sig till ett
rendez-vous eller ej. Om man miste en, fanns det
alltid en annan att ta till, som var precis
lika bra. När han nu tänkte över det, kunde
han inte för sitt liv komma ihåg, att han
någonsin känt på det här sättet för någon
flicka. Och så småningom insåg han att det
blivit något mycket viktigt för honom,
huruvida hon kom till Femtiofemman eller ej.
De sällsynta kvällar hon kom för att sitta
helt stilla i sitt hörn, kände han sig upprörd
och intresserad och när hon inte kom, föll
kvällen platt och tung till marken. Och aldrig
förr hade han erfarit detta besynnerliga
behov att beskydda en kvinna och göra något
för att hon skulle bli lycklig. Hon såg så
blek och hjälplös och ledsen ut och hon drack
mer än som var bra. Det bekymrade honom
också.

Mitt i sina drömmerier fick han se miss
Jellyman komma emot honom genom
trängseln under det glada takets nakna nymfer.
Hon var längre än de flesta av gästerna,
längre till och med än de flesta herrarna,
och nu när han såg henne komma i hans
riktning släppte den nervositet han besvärats
av, ända sedan han så oöverlagt bjudit henne
på middag. Då han reste sig för att hälsa,

kom hon emot honom, vajande över gästernas
huvuden som en värdig, gråhårig säl.

Hon hade en svart middagsklänning med
ett smalt spetsrysch om halsen och håret, som
han aldrig sett annat än i form av slarviga
testar under hatten, låg prydligt ondulerat
ned över öronen och var samlat i en knut
i nacken. ”Hon har varit på ett
skönhetsinstitut, sedan hon var här sist”, tänkte
han. Hennes ansikte verkade plötsligt mer
distingerat än kantigt. På vardera kindbenet
hade hon placerat litet rouge och höknäsan
var pudrad. Om halsen hade hon en rad
konstgjorda pärlor. De svartbågade
glasögonen voro borta.

Beppo såg på henne och tänkte: ”Hon är
första klass. Det är vad hon är.” Hon kom
de flesta andra i rummet att se tarvliga och
vulgära ut. Ur den slarviga skolfrökens
puppa hade kommit inte den vanliga miss
Jellyman utan en ny, distingerad och
imponerande företeelse.

Beppo förde den rodnande och nervösa
damen in i alkoven.

— Å, mr Bianchini, sade hon, jag har
aldrig varit på ett sådant här ställe. Jag är
så upprörd, så att jag vet inte vad jag gör.

Han var snäll och mycket artig mot henne
och medan hon gav akt på honom började
hennes hjärta att klappa och hänsynslöst
sade hon sig: ”Han är underklass och kan
inte tala som en bildad människa, men han
är en född gentleman och han ser så bra ut
att det gör detsamma, vad han är.” Och ett,
tu, tre utan anledning såg hon plötsligt i det
stoj ande, rökiga, musikfyllda rummet sig
själv som tjuguårig flicka i prästgården
hemma i Ashendon-on-Tyne och denna syn
skrämde henne litet och kom det hon nu
gjorde att verka ännu mer dåraktigt och
syndigt än hon fruktat. Hon blev rädd och
ville fly, men då hon såg på Beppo, nändes
hon ej gå av fruktan att såra honom, men

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free