- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
14

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

kanske mest därför att hon innerst inne ville
sitta där och se på honom och kanske också
därför att här kunde hon få uppleva något.
”På ett sådant här ställe”, tänkte hon, ”kan
vad som helst hända.”

Hon hörde mr Bianchini tala med
upp-passaren.

— Två flaskor av den inlåsta Lauson,
sade han just. Tony har nyckeln.

”Champagne!” tänkte miss Jellyman.
”Champagne!” Hon hade ej smakat
champagne sedan hon var tjugusju år, den gången
kusin Horace gifte sig på Ashendon med lady
Hibbs dotter (Hibbs som fick sina pengar
från en koncern av mjölkmagasin. ”Drick
Hibbs mjölk — ren som nyfallen snö.”). Nej,
hon hade knappast tänkt på champagne eller
på Hibbs från den dagen till nu.

Så såg hon den storväxta portvakten de
kallade Tony komma tvärsöver rummet och
med hemlighetsfull min tala med mr
Bianchini. Allt hon hörde var ordet ”Triplett”.
Hon tyckte det lät på något sätt bekant men
kunde inte placera det. Ett besynnerligt
namn var det.

Mr Bianchini sade till om en cocktail åt
henne och ursäktande sig för ett ögonblick,
överlämnade han henne åt att på egen hand
möta frestelsen i ett litet glas med en kall,
bärnstensfärgad dryck. Hon såg på den en
lång stund under en diskussion med sig själv,
om hon skulle dricka den eller i tysthet hälla
ut den i champagnekylaren, medan Beppo
var ute. Han var borta länge och ju längre
hon betraktade glaset desto större blev
frestelsen. Slutligen lyfte hon det darrande
till sina läppar. Det smakade som medicin,
men hon drack beslutsamt upp alltsammans
och efter en stund lät musiken gladare och
skeno de blinkande stjärnorna i taket klarare
och när en fet, medelålders herre med blanka
glasögon och apoplektiska kinder vid bordet
näst intill sade: — Det här är ju en riktigt

skojig liten krog, eller hur? så svarade hon:

— Ja, det är det verkligen. Mycket angenäm.

*



När Beppo kom nedför trappan, såg han
Maudie stå alldeles innanför dörren och tala
med mannen som hade hand om
toalettrummen. Han skulle inte ha känt igen henne,
om han inte hört hennes skratt — hennes
höga, smittande och välbekanta skratt — som
hon slog upp åt någon kvickhet toalettvakten
sagt. Resten av Maudie föreföll allvarligt
förändrat, men vid första ögonkastet verkade
hon ha blivit ännu längre än förut. Han såg
genast att hon blivit mycket fetare och
att hennes hår inte längre var blont utan
mahognyrött. Hon hade en stor
hermelinscape med tre vita orkidéer fästa vid kragen.
Medan Beppo gick fram till henne, tänkte
han: ”Hon är ingen duvunge längre men ser
fortfarande ut att vara dyr att ha.” Och
plötsligt märkte han, att han gladde sig åt
att träffa henne. Det var någonting visst med
Maudie som gjorde livet mer äventyrligt och
lustigt. Maudie hade alltid roligt.

I detsamma vände hon sig om och då hon
fick se honom bredde hon ut armarna och
svepande in honom i ett moln av hermelin
och orkidéer skrek hon:

— Beppo, gamle skojare. Så trevligt att
träffa dig.

För ögonblicket fanns det ingen i hallen
som kunde se dem mer än toalettvakten och
de två garderobiärerna. Dessa skrattade.

— Tänka sig, sade Maudie, att du är här
i Femtiofemman efter alla dessa år.

— Jag äger det nu, sade Beppo. Det sa
jag ju att jag skulle göra en vacker dag.
Kom med upp och ät middag.

— Är det säkert att du har lust med mig?

— Säkert, sade Beppo.

De började gå uppför trappan tillsammans
och halvvägs sade Beppo nervöst:

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free