Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
— Nåå, sade han, vad vill du? Vad har
du kommit tillbaka för?
— Du vet varför jag kommit tillbaka.
— Varför då?
— Jag vill stanna.
Han tittade på spetsen av sin cigarrett.
— Men det kan du inte få. Jag har inte
ändrat mig.
— Hör på nu, Beppo. Vad är det med dig?
Vad har jag gjort?
— Du kan inte klå mig på mer pengar,
om det är det du vill.
Hon bytte om ton och satte sig rakt upp.
— Var inte så förbannat säker på det.
— Jo, jag är säker. Begrips!
Hon böjde på huvudet och såg på sina
röda naglar.
— Om jag fick komma tillbaka, skulle jag
bli snäll. På hedersord.
Beppo grinade upp sig och såg sig
omkring.
— Jaha, sade han, det syns.
— Du förstår inte kvinnor.
— Jag har god lust att ge upp försöket.
— Jag tappade huvet, Beppo. Jag är
lessen för det. På hedersord. Jag gjorde det
bara för att jag var svartsjuk och galen
efter dig.
— En kvinna som visar sin tillgivenhet på
ditt vis, är det inte rådligt att ha omkring
sig. Dessutom är det synnerligen dyrbart.
Hon såg fortfarande inte på honom och
till slut sade han:
— Jag har bekanta där nere. Jag kan inte
sitta här hela natten.
— Fruntimmer förstås.
— Jaa. Den ena av dem är omkring femtio
och den andra omkring femtiofem.
— Du inbillar dig förstås att jag tror dig.
— Gör som du vill.
Hon såg på honom i smyg och sade sedan:
— Vem är hon, som kom emellan oss?
— Det är ingen kvinna.
— Å, se så. Säg det. Jag bryr mig inte
om det.
— Det är ingen kvinna.
Hon såg på honom igen, men så vasst den
här .gången som om hon trott på vad han
sagt.
— Varför var det då?
— Därför att jag fått nog av dig. Du är
för tarvlig.
— För vad då?
— För tarvlig, sade jag.
Hon skrattade och det lät hest och fult.
— Sen när har du blivit så förbannat fin
på det? Jag ska säga dig att det finns fullt
med rikare karlar än du och fina herrar till
på köpet, som ligger efter mig.
— Bäst du slår dig i slang med någon av
dem då och inte förspiller din tid med att
sitta här och hänga.
— Aldrig har någon sagt förr att jag inte
var någon fin dam.
-—- Du har väl aldrig frågat, förmodar jag.
Hon reste sig.
— Och vad mer är, jag ämnar inte stanna
här för att bli förolämpad.
— Jag har försökt övertala dig att gå nu
i tio minuter.
Hon drog pälsverket från halsen och höll
det i handen.
— Beppo, sade hon, var snäll... På
hedersord . ..
Han reste sig från sängkanten med uttråkad
min.
— Hör på, Iris, om du inte drar åt helvete
nu, så låter jag forsla ut dig. Jag har
middagsfrämmande.
I samma sekund drog hon upp revolvern
ur pälsverket och sköt på honom, men han
var för snabb för henne. Han dök och kulan
passerade genom sidenslaget på smokingen
alldeles bredvid halsen. I nästa ögonblick
kastade han sig över henne och de rullade
om varandra i en hög på golvet. Revolvern
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
