Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
— Ja, sade miss Jellyman. Det är just som
jag föreställt mig honom.
Maudie reste sig och drog capen om
skuldrorna.
— Ursäkta mig ett ögonblick, kära ni. Jag
kommer strax tillbaka.
#
Medan hon var ute återgick miss Jellyman
till att studera miss Healys bleka profil och
spekulera över vad som kunde ha hänt henne
sedan skandalen, som gjorde att hon fick
lämna miss Prinnys skola. Och samtidigt
började hon känna samvetskval över att ha
varit oförsiktig nog att gå till Femtiofemman
och nästan ännu mer över att tycka så bra
om Maudie. Hela sitt liv hade hon uppfostrats
till att avsky sådana kvinnor som hon. När
hon tänkte över saken avgjorde hon (i
egenskap av lärarinna), att Maudie var vulgär
men inte tarvlig. Vulgär hade man rätt att
vara. Man kunde vara vulgär och ändå vara
en lady men tarvlig fick man aldrig vara.
Att vara tarvlig innebar att vara pretentiös
och det visste miss Jellyman var en
oförlåtlig synd. Dessa differentieringar föreföllo
henne, i hennes nuvarande sinnesstämning,
både originella och briljanta och medan hon
väntade på att Maudie skulle komma tillbaka
förberedde hon en kort lektion i ämnet
”vulgaritet jämförd med tarvlighet”. Hon
skulle hålla den på måndag eller tisdag för
flickorna hos miss Prinny. Det. var en sak
som de behövde få upplysning i, ty många
av dem voro förtvivlat pretentiösa.
Och sålunda insåg hon att det ändå kommit
något gott ut av hennes besök på en
speak-easy och att det nog ej skulle göra något
om hon stannade litet till. Det var mycket
möjligt att hon kunde finna fler ämnen för
lämpliga utläggningar.
Just då återkom Maudie uppfylld av en
intressant upplevelse. Hon hade sett Stora
Tony bokstavligen bära ut en kvinna ur
Femtiofemman och sätta ner henne på gatan
utanför.
— Hon skrek och sparkade och bets hela
vägen nedför trapporna, sade hon. Jag kan
inte begripa, vad det var. iråga om. Jag
försvann, innan det hände något ändå värre,
men jag antar att Beppo har reda på det.
Nu började teaterbesökare komma i
grupper, ännu fler eleganta, charmanta och
uppseendeväckande människor som höllo miss
Jellymans intresse på spänn. Hon försökte
undvika att titta på miss Healy, men trots allt
kunde hon ej låta bli att ge akt på henne;
hon skulle så gärna ha velat tala med henne
och få veta, vad det blivit av henne sedan
hon lämnade miss Prinnys skola och alldeles
försvann ur sikte. Hon tyckte att miss Healy
såg blek och sjuk ut.
Mitt i trängseln såg hon Beppo komma
tillbaka till deras bord i alkoven. Han
verkade blek och trött och när han satte sig,
frågade mrs Triplett:
— Vad är det med dig? Du ser ut som
om du såge spöken.
Beppo skrattade.
— En dam försökte skjuta mig, sade han.
Titta hur nära det tog. Han stack ett finger
genom hålet, som kulan gjort alldeles intill
halsen.
— Å! sade miss Jellyman med fasa. Å!
Hon lutade sig fram över bordet. Kan jag
inte hjälpa er på något sätt?
— Det är ingenting att tala om, sade
Beppo.
— Åhå, sade Maudie, var det den satungen
jag såg Tony bära .nerför trapporna. Vad
heter hon?
— Hon heter Iris, sade Beppo. Du känner
henne inte.
— Vad ville hon? frågade mrs Triplett.
— Ingenting särskilt.
— Då måtte hon bli tämligen lätt exalterad.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
