Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
miss Jellyman. Jag förstår bara inte, vad jag
har med ett skönhetsinstitut att göra.
— Skönhet är inte allt, sade Maudie.
Ibland betyder det mer att vara första klass.
Titta på de fula skådespelerskorna och andra
kvinnor som vet hur man skall klä sig utan
att vara vacker. Sarah Bernhardt var ingen
skönhet men tänk så långt hon kom. Hon var
första klass. Själv har jag aldrig varit någon
skönhet, men jag hade annat och ingen kan
säga att jag har misslyckats i livet. Hon
lutade sig fram och klappade miss Jellymans
hand. Nu skall du få höra, kära du, vad jag
har tänkt. Bli bara inte förolämpad. Jag vill
att du skall bli chef för etablissemanget.
— Å! sade miss Jellyman. Å! och så var
hon tyst en stund. Jag är inte förolämpad.
Jag är smickrad. Jag förstår bara inte vad
du menar.
— Det skall jag tala om, sade Maudie.
Det är inget svårt göra och du skulle få en
bra lön. Du behövde inte vara där förrän
tio eller halv elva, för kunderna på fina
skönhetsinstitut vaknar inte förrän så dags,
och klockan sex på kvällen vore du ledig.
Allt du skulle ha att göra, vore att sitta i
mottagningsrummet och säga: ”God morgon,
fru Denochden!” när de kommer. Jag tänker
ha det stiligt ordnat av någon dyr
inredningsexpert och jag behöver någon som ser
distingerad ut och passar till rummet. Enkelt,
förstår du, med en skål tulpaner på bordet
och några få dyra tavlor. Pengar förtjänas
antingen på såna ställen som Woolworth eller
också på sånt som är så distingerat och dyrt
att folk tror de måste ha det. Det har jag
lagt märke till hela livet. Och det är så med
fruntimmer också. Det är aldrig någon
framtid för ett fruntimmer att göra sig för billig.
Du är just den jag söker, ifall du inte vill
stanna i din skola förstås.
Miss Jellyman skrattade.
— Å, den! Den har jag velat lämna i
åratal.
— Varför inte ta emot mitt erbjudande
då? Om du blir ordentligt kammad och får
eleganta kläder, så kommer du att se ut som
en hertiginna. Det gör du nästan nu. Det var
det jag menade där nere. Det behövs bara
en aldrig så liten ändring här och där.
— Jag vet inte om jag kan. Jag måste
betänka mig.
— Jag är övertygad om att det vore
intressantare än att undervisa i en skola.
Man träffar förfärligt lustiga människor på
skönhetsinstitut och får höra alla möjliga
lustiga historier. Fruntimmer kommer och
berättar sitt livs historia utan anledning. Det
är alldeles märkvärdigt sådana saker man
får höra på skönhetsinstitut.
Miss Jellyman lyssnade, förbryllad av en
besynnerligt blandad känsla av förtrollning,
frestelse och fruktan. Hon var dessutom oviss
om inte alltsammans bara var en dröm. Allt
det hon bevittnat och varit med om kunde
omöjligt hända i verkliga livet på en enda
kväll. Men starkare än alla hennes tvivel och
farhågor var en liten röst som hela tiden
upprepade: ”Då skulle du inte behöva gå
tillbaka till miss Prinnys skola på måndag
morgon. Du skulle aldrig behöva undervisa
mer. Du skulle inte behöva ta befattning med
de där odrägliga, tomhuvade små jäntorna.”
Högt sade hon:
— Det kommer så plötsligt, så att jag vet
inte vad jag skall säga.
— Nå ja, sade Maudie, jag tänker inte
nöja mig med ett nej.
På andra sidan hallen slog mrs Willingdon
långsamt upp ögonen i det milda lampskenet
och Beppo, som satt på sängkanten, lutade
sig över henne. Då slötos ögonen igen, hon
suckade litet och ryste och den väntande
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
