Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Sven Stolpe: Björnson och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
och glädje drog glädje till sig. Då jag stod
på ångbåten, satt jag med alla mina blommor
i famnen och med benen utombords, det var
för litet att sitta inombords, och aftonens
sol förgyllde Riddarholmskyrkan tak och
spiror och hela staden där bakom, och
människomassan där framför viftade med vita
näsdukar, flera tusen på en gång, och
hurraropen brusade, och så gjorde jag mig själv
det löftet, att när jag en gång kom hem,
skulle jag kasta alla tidningar över bord och
åter försöka, om jag inte var diktare, ty jag
hade försökt det förr. Nu tyckte jag, att med
det nya livet kom också ny förmåga.”
Det sista blev också fallet. Björnson, som
den närmast föregående tiden i känslan av
sina bristande kunskaper hade sysslat med
studier och journalistik, grep sig åter an med
litterär produktion och skrev omedelbart efter
de överväldigande och stimulerande svenska
intrycken sin första fortælling, ”Synnöve”
och ”Halte-Hulda” samt framför allt
komedien ”Mellem slagene”.
Mellan denna rörande stund, då den unge
och okände studenten för första gången
besökte Sverige, och den dag in på det nya
århundradet, då Björnson åtföljd av hela
sin dynasti kom till Stockholm för att
mottaga Nobelpriset, ligger ett halvt sekel
oavbruten utveckling, under vilken Björnson
ett otal gånger hann känna på både
attraktion och repulsion från Sverige. Starkast
intryck gjorde han kanske under sin berömda
föredragsresa 1871 och 1872. Han föreläste
då över så pass neutrala ämnen som Sixtinska
kapellet, Grundtvig och Wergeland. Dessa
föredrag hörde till den repertoar av minutiöst
inövade föredrag, med vilka Björnson vann
välförtjänt rykte som sitt lands obestritt
skickligaste talare. Björnson var i dessa
framträdanden ingenting annat än en genial
skådespelare, och hans skildring av det
sixtinska kapellet karakteriseras av
minnesgoda åhörare som ett mästerstycke av
orato-risk teknik. Scholander berättar, att Björn-
son vid ett av dessa föredrag i Stockholm
stod och stödde sig mot en golvfast
kandelaber: ”Det var över honom en sådan plastik,
en sådan fullhet av återhållen kraft och glöd,
att jag var stund väntade, att han skulle
träda ned i salen med kandelabern i hand.”
Bland de andäktigt lyssnande åhörarna vid
jättens fötter befann sig också en liten dam
vid namn Ellen Key, som antecknade varje
ord och sedan skulle skriva det vackraste
som någon svensk presterat om Björnson
och Sverige.
Mindre odelad framgång hade de annars
lika berömda föredragen om ”Engifte och
månggifte”, i vilka Björnson propagerade
sin ”handskemoral”. Han inbjöds av
åtskilliga föreningar och kom alltid efter att ha
ställt sina vanliga villkor: ”Fritt vivre för
mig och Karoline under fjorton dagars tid.”
Det fanns i Stockholm vid denna tid en
förening Heimdall, som efter ett föredrag
brukade ägna sig åt sällskaplig samvaro.
Föreningens ledande män ansåg, att
Björnson lämpligen kunde inbjudas att närvara vid
ett av dessa sammanträden, där professor
Tigerstedt skulle tala om ”hjärnans
lokalisa-tion”. Professorerna Leche och Wallis utsågos
till inbjudande deputation och uppsökte
också Björnson. Då denne fått höra ämnet
för kvällen, utropade han:
— Ja, det är en sak som jag har tänkt
mycket över, och jag har kommit till det, att
människor med konvex profil som jag, de
är framsträvare, men de med konkav profil
som... ja, som ni till exempel — han
pekade på Wallis — är baksträvare.
Sveriges alla frihetsälskande damer, som
genom Ibsens ”Nora” kommit underfund med
i vilken förfärlig grad de under århundraden
varit förtryckta, reste sig som en svärmande
och extatisk sköldborg också omkring
Björnson, och kanske var det denna kompakta
uppvaktning av svenska damer, som gjorde
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
